google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: Besök i Sverige google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

fredag 31 oktober 2008

Besök i Sverige

Vi har precis kommit hem från två veckor i Sverige. Vi är nu fullpeppade med elände och jordens undergång så vi klarar oss ännu ett halvt år i Frankrike. Skämt åsido så visst talar man om finanskrisen och den globala uppvärmningen och allt annat elände i Frankrike också, men här finns det en anda av att man skall klara av det, inte denna totala orgie i eländesnyheter och njutningsfulla katastrofmeddelanden som svenska massmedia ägnar sig åt. Så många hot mot våra liv i form av livsmedel, konsumentprodukter, naturkatastrofer och andra hemskheter som man matas med i svenska media har åtminstone jag aldrig mött någon annan stans. En annan skillnad mellan Frankrike och Sverige är att man inte väver in undergångspropagandan i underhållningsprogram, matprogram, frågesporter, trädgårdsprogram, söndagsandakten och snart sagt allt utan låter det höra hemma i nyheterna och kanske i något debattprogram.

Bortsett från att vi träffade många goda vänner och kära släktingar var vistelsen inte så där helt lyckad eftersom jag först fick en rejäl förkylning och sedan ett diskbråck som gjorde mej fullständigt invalidiserad under några dagar. All heder åt Accessakuten i Göteborg som med trevligt bemötande och dunderdroger fick mej på benen igen. Jag var verkligen imponerad över hur bra det fungerade att besöka läkare i Sverige fastän jag är skriven i Frankrike. Eftersom jag har ett svenskt personnummer kostade det bara 200 kronor. Lite senare insåg jag att apoteket ser konkurrens runt hörnet för dom har blivit oerhört kundorienterade och trevliga – all heder åt den svenska sjukvården!

Jag har ju klagat på den franska trafikkulturen. Det är faktiskt så att folk kör lugnare, trevligare och mer hänsynsfyllt i Sverige. Däremot har vi andra trafikhuliganer som är väl så otrevliga som de franska bilisterna. Jag talar om svenska gång- och cykeltrafikanter. Det är verkligen kusligt att köra bil i Göteborg! Cyklisterna kör mot enkelriktat, ignorerar trafikljus och alla tänkbara trafikregler. Kan det ha något att göra med att yngre människor av miljö- och kostnadsskäl inte har körkort. Jag kan meddela för den intresserade att de röda, gula och gröna lyktorna som kommunen satt upp i stolpar inte är tidiga julprydnader utan har att göra med trafikreglering. Cyklisterna agerar ibland som självmordsbombare som vill dö som symboler för sitt miljömedvetande under hjulen på en bilmarodör. Inte lär det bli några 40 jungfrur dom får i himlen, men någon belöning kanske dom förväntar sig i livet efter detta.

Än värre är det med gångtrafikanterna. Hur är en mamma funtad som kör ut sin barnvagn över ett övergångställe för att få stopp på bilisterna? Visserligen rekommenderade Robert Aschberg detta, men han hade inget barn i sin vagn. Man vet ju att kollisionerna mellan gångtrafikanter och bilar blivit fler sedan man införde ovillkorlig stopplikt för bilister vid övergångställe. Man vet också att det är säkrare att gå över bredvid ett övergångsställe än på de vita linjerna. Skälet är att gångtrafikanterna inte bryr sig om att söka ögonkontakt med bilisterna utan bara kastar sig ut i gatan med den heliga rätten på sin sida. När man går över vid sidan av övergångstället försöker man kommunicera med korsande bilar på ett helt annat sätt.

Jag kan emellertid konstatera att man fortfarande har stiliserade människor med byxor på skyltarna som markerar övergånsställe. Kan det bero på att jämställdhetsministerna har insett att det inte alls är Herr Gårman som det talas om i visan utan "Här går man!" Det blir ju inte lika pedagogiskt för barn med "Fru går man!"

Nu är vi i alla fall tillbaka hemma i Frankrike och det känns skönt.

2 kommentarer:

Bengt sa...

Hej.
Jag tillhör de med lägre lön och naturligtvis en låg pension när det om 5-6 år blir dags för pensionering.
Men med rätt prioritering går det att bygga upp ett sparkapital. I vårt fall genom att aldrig köpa nyare bilar eller shoppa loss på annat. Vitvaror byts när de går sönder likaså andra kapitalvaror. Sparandet består i att amortera ner lånen på huset så att vi är skuldfria före 65-årsdagen.
Nåväl. Vi köpte för tre år sedan ett hus i Frankrike. Dock inte i det mer fashionabla södra delen. Det blev ett flerhundraårigt gammalt stenhus i Centre, Touraine.
Kravet var att det skulle ha vatten och avlopp. Efter ett par års sökande fann vi vårt hus. Allt har fungerat bra. Duktiga hantverkare har renoverat vår fasad. Stenarbete ska jag nog inte ge mig på. Allt annat gör jag själv under mina semestrar. Har t o m lyckats fylla vinkällaren. Dock inte med 20 Eurosviner. Däremot har vi köpt direkt av odlarna de viner som tål lagring.
Denna kommentar börjar snart likna en blogg. Sorry.
Grannarna är så otroligt genomtrevliga och hjälpsamma. Dessutom har det inträffat endast 1 (ett) brott i staden på 10 års tid!!! Att jämföra med den gangsterort som vår roslagsbygd blivit. Nu till det som jag egentligen skulle kommentera. Bilkörning i Frankrike. Jag håller inte alls med dig om att de kör vårdslöst. Tvärtom. Jag har aldrig sett så vänliga trafikanter som här i France. Släpper alltid förbi, vinkar fram. Kör helt enkelt med betydligt bättre framförhållning än många svenskar. Vägnätet håller mycket högre klass. Tilläggas skall att vi köpte en 95-års Citroen i Sverige som nu finns i Frankrike och med franska plåtar.
Nu ger jag mig. Lev väl önskar Bengt

Jan Granath sa...

Tack Bengt
för en trevlig kommentar. Det låter som ni gjort ungefär som vi. Vårt hus är från 1762 och hade stått tomt i fem år när vi köpte det. Det var med nöd beboeligt, men efter flera års semesterarbete och duktiga hantverkare har vi nu en liten pärla. Vi sålde i rätt tid i Sverige så det blev lite över att renovera för. Så kunde vi få uppskov med lite av reavinsten också. Priset var oförskämt lågt eftersom det inte heller ligger i det mer exklusiva östra delen av södern utan i Corbièresbergen där priserna är rimliga.
Det var roligt att höra att trafiken uppe hos er är lugn och trevlig. Här nere är det nog tyvärr inte så. Både försäkringsbolag och enskilda sliter sitt hår i förtvivlan. Å andra sidan är Midiborna mycket stillsamma, trevliga och flegmatiska när dom står på fötterna - det är bara bakom ratten som fan flyger i dom.

Vi var i Paris i helgen för att fira lite. Vi skall vara lyckliga att vi inte bor där. Priserna är ungefär dubbelt så höga som nere hos oss på det mesta. Då skulle inte pensionen räcka länge.

Visst är det kul att samla lite vin och köper man dom hos odlaren får man valuta för pengarna - om man köper rätt vin förstås. Jag såg en flaska Bordeaux 2005 i Paris i ett varuhus för 4000 Euro/flaska!!!! Man kan få oerhört goda saker nere hos oss för en 500-del.