google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: Är åldersdiskriminering en svensk uppfinning som vi kanske borde sprida till resten av EU? google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

tisdag 23 december 2008

Är åldersdiskriminering en svensk uppfinning som vi kanske borde sprida till resten av EU?

Jag hörde att men skall lägga fram ett svenskt lagförslag mot åldersdiskriminering. Man sa på nyheterna att gränsen dock skulle sättas vid 65 år. Som varje normal tänkande människa trodde min fru att det betydde lägsta gränsen, dvs. att man inte får diskriminera personer över 65. Eftersom jag råkar vara en betydligt mer luttrad person och inte i onödan behäftad med tro på rimlighet i myndigheters och politikers utövande av sina befogenheter insåg jag emellertid att det naturligtvis handlade om personer under 65 år. Min fru betraktade mig som en komplett stolle som kunde tro något så absurt, men det visade sig ju att jag hade helt rätt. Min fru trodde väl i sin godhet att det var regeringens reaktion på alla de fall av vanvård som kommit fram under senare tid, men icke så. Man får således fortsatta att behandla människor över 65 lite hur som helst och deras lagskydd är fortfarande sämre än för hundar, katter, grisar och hästar i Sverige. Ur ett internationellt perspektiv är det här ganska intressant.

Jag har tidigare nämnt stolliga outvecklade kulturer i Asien som anser att ålder är något som man bör ha vördnad för och de Sydeuropeiska tokerierna med att barnen tar hand om föräldrarna och passar upp dom på ålderns höst, inte tvärtom som i utvecklade kulturer som den svenska. Det ringde en kvinna häromdagen till oss och frågade om vi inte ville ha lite kommunal hemhjälp eftersom vi var pensionärer. Vi sa nej tack för vi tycker vi är lite för unga för det ännu. Här kallas det förresten inte pensionärer utan ”den tredje åldern” och för den gruppen ordnas allehanda trevligheter genom kommunen förutom att vi även är välkomna på alla andra festligheter som vilken medborgare som helst.

I USA som vi brukar se som en förebild i både deras stolligheter och det dom gör som är bra är lagarna mot diskriminering oerhört strikta. Man kan i manualer för anställningsintervjuer läsa om vad man absolut inte får fråga om eller ens beröra för att inte bli åtalad. Bland dessa saker är ålder, religion, politisk uppfattning, sexuell läggning, etniskt ursprung eller vilket kön den arbetssökande anser sig tillhöra. Att säga upp någon eller neka anställning på grund av ålder är i USA ett lagbrott. Någon automatisk avslutning av anställningen vid en viss ålder, som i Sverige finns inte.

Dessutom kan det var intressant att veta, att i USA, som kanske är det land som har flest utövande kristna och många av dem närmast fundamentalistiska i sin tro, är det förbjudet att ha religiöst präglade sammankomster för skolbarnen i den allmänna skolan. Detta angående den pågående debatten om kristna skolavslutningar i Sverige.

I Sverige har man således ett lagförslag att man inte får diskriminera någon under 65 på grund av ålder när denne söker arbete. Dessutom försöker staten på alla sätt göra det så svårt ekonomiskt så personer över 65 skall tvingas fortsatta arbeta även om dom inte vill det. Diskriminering handlar ju inte bara om arbetsmarknaden kan man tycka.

Nu sträcker sig den svenska åldersdiskrimineringen mycket längre än så. Jag har rest mycket i olika kulturer och ingenstans ser man så ålderssegregerade miljöer som i Sverige. Var man än kommer i världen är restauranger, kaféer och andra samlingsplatser för att inte tala om umgänget mellan vänner och i familjen åldersintegrerat. Där möts allt från små barn och bebisar till åldringar och mest förbluffande är att unga människor, till och med tonåringar i viss mån, faktiskt verkar tycka om att blanda sig med både äldre och mycket yngre.

För ganska många år sedan när min fru och jag var strax under 50 gick vi på den Irländska puben The Dubliners i Göteborg eftersom dom hade bjudit in ett mycket bra irländskt Ceili band som jag kände till från min Irlandstid. Publiken var uteslutande under 25 år och det var en fin stämning. Bäst vi stod där vände sig en tjugoårig yngling till oss och frågade vad vi gillade musiken. Efter lite småprat sa han: ”Ni inser väl att ni är väldigt malplacerade här, eller hur?” ”Nej”, sa vi och tittade på våra kläder som väl var lite oungdomliga i jämförelse med resten av publiken. Det kom fram att han ansåg att vi var alldeles för gamla att gå på musikpub. Jag blev lite ilsk på hans fördomsfullhet och påpekade att det visade bara hans okunnighet om Irländsk kultur. På Irland hade nämligen puben varit full av människor i alla åldrar från de yngsta som fick vistas i lokal där alkohol serverades till 90 åriga gubbar och kärringar.

Tänk på de nästa gång ni går ut – i Sverige är åldersspannet på många ställen mycket litet. Om ni nu vågar gå in på ett inneställe för ungdomar där ni blir uttittade. Dom är emellertid snälla så prova på; om dom slår någon så är det varandra säger statistiken.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det är verkligen svårt att hitta något ställe att gå till när man är medelålders. Åtminstone i Göteborg. Jag gick till The Dubliner emellanåt tidigare men slutade. Anledningen var just att publiken bestod närmast uteslutande av 20-25-åringar och vi som inte var fullt så unga kände oss just malplacerade.

Det är verkligen underligt att Sverige är så åldersegregerat. Och synd!