google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: maj 2009 google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

måndag 25 maj 2009

Äntligen hemma

Efter att ha besökt släktingar och vänner i Sverige och Tyskland under en månad är vi äntligen hemma igen och våra katter är jätteglada. Inte för att det gått någon nöd på dom - vår kattvakt har kommit två gånger per dag och hållit dom sällskap medan hon tittat på TV och klappat dom. Hon hade plockat en jättekarott med mogna körsbär åt oss som väntade när vi kom hem.

Vi åt middag på terrassen på enkelt franskt maner. Grillspett på ankbröst, en grillad jättetomat med hackad vitlök, olivolja, salt och örtkryddor, en mogen camembert, rött vin och körsbär till efterrätt. För att fira drack jag en Calvados inköpt på resan, rökte en Montecristo och åt körsbär till. Körsbär passar bra till cigarr eftersom det neutraliserar cigarrens basiska rök - underbart.

På vägen hem övernattade vi bl. a. i Beaune i Bourgogne på Ibis. Vid frukosten var matsalen full av pensionärer - inte den försiktiga svenska modellen utan den livliga utlevande franska modellen. Dom hade tydligen haft någon konferens på hotellet. Hela situationen var som hämtad ur en Jaques Tati-film - Varje par som kom ned till frukost måste pussa alla de andra paren på kind enligt fransk sed. Varje gång måste de bepussade stå upp från frukostbordet för att bli pussade varefter ett längre samtal om nattens sömn och allmäntillstånd vidtar. Föreställ er ett femtiotal äldre par som bepussar varandra ljudligt minst två gånger, men beroende på vilken landsända dom kommer från, både tre och fyra gånger. Det blir ganska många tusen smackande ljud omkring en. Man borde ha spelat in ljudet och låta någon gissa vad det var. Inte blev det mindre smackigt av att det var sista dagen av konferensen så alla måste, efter inmundigad frukost, ta farväl av alla de andra femtio paren, varvid nytt smackande och snackande vidtog. Vi tyckte det var mycket underhållande och lite rart också och nog är det skillnad mellan olika länder allt.

Apropå Jaques Tati läste jag i bladet att man förbjudit reklam för en Tati-utställning samt reklamen för filmen om Coco Chanell eftersom Coco typiskt nog avbildats med en cigarett och Tati med sin karaktäristiska pipa. Reklamen strider nämligen mot det franska förbudet mot tobaksreklam. För att driva med förbudet har organisatörerna av Tatiutställningen satt en sådan där plastsnurra som barn har i hans mun i stället för pipan. Det är skönt att det inte bara är vi svenskar som är fundamentalistiska intill löjets gräns.

I enlighet med min obstinata, på gränsande till kriminella, läggning, visar jag därför de ocensurerade versionerna.