google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: september 2009 google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

fredag 18 september 2009

Min första resa till Mallorca

Mallorca var en intressant upplevelse, både positivt och negativt. Jag har inte varit där förrut men min fru var där med sina föräldrar första gången 1958 så hon var väldigt spänd på hur det hade förändrats. Låt mig genast säga att det är mycket lite likt resten av Spanien. Det som slår en är främst att det är så rent och välskött överallt. Åtminstone vid den här tiden av året så får man vara ifred för påflugna försäljare som försöker pracka på en allt möjligt på det aggressiva sätt som man kan uppleva på spanska solkusten. Däremot blev jag bestulen på min plånbok med alla personliga handlingar och kreditkort första dagen så där känner man ju igen sig. När min fru och jag var i Madrid härom året försökte dom rycka hennes väska sex gånger samma dag. Alla gånger var det kvinnor i olika åldrar som hade öppnat egen robberifirma.

Det dominerande språket på ön är tyska. Nu var det inte turistsäsong, men ändå var det bara tyska man hörde var man gick och alla tilltalade en på tyska, både inhemska personer och turister. Det förutsattes att man var tysk eller kunde tala tyska. Lite irriterande tycker jag nog det är när man åker till ett land och inser att det är invaderat av människor från ett annat land. Jag föredrar faktiskt att träffa tyskar i Tyskland.

Om man struntar i de riktiga turistfällorna som är stränderna och hotellstråken och i stället upplever resten av ön inser man hur vacker den är. Den norra delen som helt domineras av utlöpare av Pyreneerna är gudomligt vacker. Små smala vägar uppe bland bergen, med havet på ena sidan och de små byarna som ligger som pärlband insprängda i naturen. Det påminner lite om Capri men är mycket mer storslaget, högre och vildare. Här uppe mötte man faktiskt även en del engelsmän och svenskar som ville uppleva något extra. Hela sträckan från Cap de Formentor uppe i nordöstra hörnet via Pollenca, Soller, Valldemossa till Andratx är värd en tur. Det är krokigt och smalt och man kan inte köra fort, men ön är liten så det tar ändå inte så lång tid. Vi hade "tur" med vädret och hamnade i en riktig regnskur vilket gjorde att bergslandskapet var spektakulärt med alla dimskyar som dansade mellan berstopparna och över terrassodlingarna av oliver.

Nu är faktiskt även det inre av ön också riktigt vacker med sin välskötta odlingar av oliver, mandel, fikon, kaktusfikon och annat. Man är förbluffad över att man lyckats hålla den kraftiga turistexploateringen väldigt koncentrerad kring Palma och lämnat resten av ön närmast orörd. Inte heller Palma är, mer än på ett begränsat område "förstört" av turismen som det exempelvis är efter Spainens södra solkust.

Något som alltid är ett lotteri på turistställen är maten, oavsett vilket land man är i. Krogarna inriktar sig oftast på engångskunder och då gäller det att locka in dom med låga priser och följaktligen servera lågprismat, gärna med hjälp av menyer på alla upptänkliga nordeuropeiska språk. Det gällde för oss att hitta de restauranger som vi trodde lokalbefolkningen går på eller dom ställen som har ambitioner med sin mat. Det är inte så lätt att gissa sig till vilka det är eftersom det inte alltid syns utanpå och man ju inte vill betala hur mycket som helst. Vi hade emellertid tur. Jag skall berätta om ett riktigt bra ställe - FORN de Sant Joan som ligger på 4 Sant Joan i Palma. Det är en smakfullt modernt inredd restaurang med trevlig personal. Maten är ambitiös, experimentell och mycket vällagad och dessutom inte uppseendeväckande dyr. Speciellt vill jag nämna deras lamm som kokats i sju timmar till en oerhört mör, saftig och välsmakande anrättning. Denna serverades på en bädd av rökt!!! potatismos - fantastiskt annorlunda och delikat. Min dessert var något alldeles extra - färska jordgubbar som var urholkade och fyllda med crème brulé, varefter allt hade fått en tunn hinna av bränt socker. Man serverade dessutom sina bra viner glasvis, vilket jag efterlyser på fler restauranger. Man skall ju inte behöva välja mellan att dricka rödtjut på glas eller blir full på en helflaska kvalitetsvin. Huvudrätt och dessert för två personer, tre glas vin, vatten och kaffe gick på ca 800 kronor och då var maten av yppersta klass.

På krogarna på Mallorca var de flesta kyparna äldre distignerade gentlemän som verkligen kunde sin sak. Det var som att komma tillbaka till den gamla stadshotelleran - mycket trevligt. Tydligen är servitör fortfarande ett respektabelt yrke på ön och inte något som sköts av outbildade unga flickor och pojkar som inte kan skilja på en torsk och en hällelundra.

Om jag skall fortsätta på det sarkastiska spåret så besökte vi tråkigt nog en av de mer kända turistorterna - Portocristo - där någon entreprenör lyckades sno min plånbok på en sträcka av 300 meter från en cigarraffär till en restaurang. Förutom det så gillade jag inte stilen på stället. Ingenting gav minsta vägledning om var i världen man befann sig. Det kunde vara vilken turisthåla som helst där olika nationaliteter drog omkring i horder och letade efter billigaste matstället, billigaste spriten och de mest exotiska souvenirerna från Kina. Sällskapsresan var en ganska rolig film som träffade mitt i prick. Det är faktiskt inte varken snyggt eller aptitligt med överfeta gubbar som sitter och äter på restaurang med bar överkropp och i sladdriga fotbollsshorts. Inte heller förstår jag varför dom tror att dom klär så oerhört väl i urtvättat linne som knappt klarar påfrestningen av det övedimensionerade midjemåttet. Inte tusan skulle dom komma på idén att klä sig så hemma på pizzerian i Knäckebröhult eller Knödelsmittel.

Själva bodde vi på ett väldigt knepigt ställe - Marriot Son Antem. Vi hade fått ett erbjudande om att bo där i tre nätter för det facila priset av 1500 kronor totalt. Det är en sk. resort, dvs. en totalt isolerat område ute på landet som har allt av lyx som man kan tänka sig. Ingen som inte är medlem eller boende där kommer innanför grindarna och alla trivs som en "enda stor familj". Även här var tyska språket helt dominerande, med några få inslag av engelska. Spanska talades av dom som klippte gräset och krattade bunkrarna på de två golfbanorna om dom inte hade fyra efternamn förstås, sammanbundna med y och härstammade direkt från Conquistadorerna.

Stället var oerhört välskött, vackert, hög standard, fantastisk service, alla var urtrevliga som människor blir när dom vet att dom befinner sig bland likasinnade. Vi insåg att det var en liten hake i vårt fina erbjudande - dom ville sälja en andel i anläggningen till oss. Under mycket trevliga former fick vi reda på att vi kunde köpa ett antal veckor när vi disponerade ett helt lyxutrustat hus med all service. Om vi inte trivdes just där kunde denna andel användas för boende under motsvarande tid på vilket Marriot eller förresten vilket som helst av världens 3 500 mest lyxiga hotell. En veckoandel kostade mellan 20 - 25 000 Euro, men då ägde man denna andel i 70 år och kunde när som helst sälja den till marknadspris.

Hur förklarar man på ett trevligt sätt att man inte alls tycker att det är trevligt att bo i ett isolerat getto en vecka på Mallorca tillsammans med människor som man inte har så där väldigt stort intresse av att vara tillsammans med utan föredrar att bo närmare den lokala kulturen och uppleva en mer äkta sida av det land man besöker. Den charmerande italienska unga kvinnan som hade i uppdrag att sälja till oss tog det emellertid med fattning och insåg att vi knappast var idealiska måltavlor eftersom vi redan bodde i ett fantastiskt klimat och inte hade något behov av det dom erbjöd.

Jag är positivt överraskad över hur väl man tagit vara på sin ö trots invasionen av turister under 60 år. Mallorca är definitivt värt ett besök, speciellt om man inte är intresserad av sol och bad, men har andra i familjen som anser att det är vad semester handlar om. Då kan man enkelt dela upp dagen och uppleva mycket fina saker inom bekvämt avstånd från stränderna. Ön är också så liten att man inte behöver bo mitt i smeten utan kan välja något mer genuint boende utanför charterorterna och ändå ha allt inom bekvämt räckhåll. Jag skulle definitivt inte välja en paketresa utan ta Ryan Air och byta i Girona om det inte finns direktflyg och sedan ordna min semester på egen hand.


Bilderna visar två vyer från norra bergiga delen av ön samt de delikata kaktusfikonen. Bysten är kompositören Frédéric Chopin som levde med George Sand i Valldemossa under ett år - något som dom gjort en stor grej av. Alla måste bara ta på hans näsa tydligen.

måndag 7 september 2009

När man är - en aktiv pensionär ... (Musik Tore Skogman)

Som pensionär har man mycket att göra. Det är en ålder då man har möjlighet att göra mängder av saker som man inte hann med förrut. Visserligen kan det väl hända att man inte kan göra allt det man brukade göra när man var yngre, men då får man väl välja vad man skall ägna sig åt.
Jag vill nämna några exempel i min omedelbara närhet på hur man kan aktivera sig som pensionär så att livet inte blir enahanda och trist. Det första exemplet är min mor som fast hon fyllt 86 fortfarande har massor av järn i elden. Hon klarar sig helt själv med städning och allt det man behöver göra i det dagliga livet. Dessutom bakar hon kakor, lagar all mat åt sig själv och det är ingen snabbmat, utan vällagade rätter som hon endera hittar på själv eller tar fram i olika receptsamlingar som hon läser. Detta överraskar hon sedan sig själv med. Hennes senaste projekt var ett broderi som hon skall ge sin sondotter. Det är ett gammalt mönster från hennes mor - min mormor - som hon har rekonstruerat.

Min far som gick bort i januari i år var oerhört aktivt till sista minuten i sitt liv. Han avled mycket stilla medan han förberedde sig för ett möte i en lokal förening han var ordförande för. Hans handgripliga egagemang i den lokala politiken och pensionärenas väl och ve var stort ända in i det sista. Han brukade säga att han hade nästan lika många sammanträdesdagar som som pensionär som under den tid då han var aktiv politiker.

Härom dagen fick jag ett mail från en före detta granne som startat ett intressant projekt. Hon har alltid ägnat sig åt alla sorters konsthantverk som hobby. Nu har hon registrerat firman Old Mommy och säljer egentillverkade produkter på huvudsakligen idéell basis. Hon köper in second-hand kläder som hon sedan dekorerar och broderar på för att sedan sälja på sin website. Om man vill köpa hennes produkter får man betala en del till henne för material och lika mycket måste man donera till ett 90-konto till välgörenhet. Hon låter också andra hobbykonstnärer sälja via sin hemsida under samma premisser.

Min fru har alltid varit intresserad av konstnärligt arbete. Hennes främsta talang är att hon spelar piano helt fantastiskt, men det kan man ju bara njuta av för stunden. Jag föreslog henne då att hon skulle börja med silversmide. Det visade sig att hon hade verkliga anlag för det och tycker att det är oerhört roligt. Nu tillverkar hon smycken åt släktingar och vänner som gåvor och ganska mycket till sig själv.

Hennes äldre bror ägnar all sin tid åt att leda och dirigera en symfoniorkester i Stockholm - S:t Eriks Orkesterförening - som består av amatörmusiker samt aktiva och före detta professionella musiker. De uppträder regelbundet och har blivit något av en institution i Stockholms musikliv.
För min egen del blir det mycket bloggande och släktforskning - en helt uppslukande sysselsättning. Jag har också en del mer handgripliga intressen - att arbeta i trä, vilket har intresserat mig sedan första sjöjdlektionen i tredje klass.
Mitt senaste projekt som nästan tagit ett år är en handledare till vår spiraltrappa i huset. Det har varit ett mastodontjobb som ingen på allvar trodde jag skulle gå iland med. Sådana utmaningar kan åtminstone inte jag motstå.
Nu finns det ju en annan sida av att aktivera sig som pensionär i Sverige också. Kanske borde varje pensionär registrera in en firma och köpa tjänster av varandra så att det blir en liten inkomst av förvärvsverksamhet att deklarera. På så sätt kan man lura Reinfeldt och Co så att dom måste ge pensionärerna sk. jobbskatteavdrag och det är inget dåligt tillskott till pensionen.

fredag 4 september 2009

Alla dessa skurkar på Internet - och hur gärna vi vill bli lurade


Om Ring P1 är en bra källa att få reda på vad som rör sig i huvudet på svenska folket så är de SPAM man får i sin e-mail en bra mätare på vilka sätt som är mest lönsamma att lura oss på. Om man är lite filosofiskt lagd, som man lätt blir som pensionär, kan man ju undra över vad detta säger om oss människor. Mönstret av skräppost följer i min inkorg ett väldigt regelbundet mönster. Utbudet är ganska begränsat men också rätt så intressant. Låt mig reflektera lite över det.

Mediciner är en populär produkt och då framför allt Viagra. Man kan ju undra över hur man vågar köpa läkemedel på internet. I bästa fall är dom totalt verkningslösa - i värsta fall farliga.

En närbesläktad tjänst som förekommer lika ofta är penisförlängning/förstoring. Jag vet inte riktigt hur dom har tänkt sig, men vem är beredd att utsätta sig för kirurgiska ingrepp av någon som annonserar på internet. Dessutom kan man undra hur det kan vara så oerhört viktigt hur stort mäns organ är. Jag minns en parallellsituation när jag arbetade i Hong Kong. Jag brev tilltalad av en person på gatan som ville hjälpa mig med mitt problem med håret. Jag trodde det var en frisör som gjorde reklam så jag sa att jag just klippt mig. Det visade sig att det var mitt "handikapp" att vara tunnhårig som jag skulle behöva hjälp med. När jag sa att det inte var ett problem såg kinesen mycket förundrad ut. I Asien är det ett stort handikapp att var tunnhårig, liksom tydligen storleken på de mer intima delarna av kroppen måste vara i vissa kulturer.

Acaibär är tydligen någon underkur som någon amerikansk TV-kändis gjort reklam för och som skall kurera allt inklusive övervikt. Det är inte måtta på hur många mail man får dagligen om denna underbara produkt. Det finns tyvärr en stor grupp människor som tror att allt "alternativt" är bättre än det beprövade och dom kan man ju alltid pungslå. Säljer man både Acaibär och förfalskad Viagra så borde man täcka de flesta kundgrupper.

Falska klockor - företrädesvis Rolex och Cartier har blivit oerhört populärt att annonsera om. Här kan jag ha en viss förståelse för att någon vill låtsas äga något som man inte har råd till. Jag vet av erfarenhet från Asien att dom ibland är omöjliga att skilja från de äkta. Jag köpte för några år sedan en Rolex åt min brorson som var precis i den åldern så det attraherade honom. Han gick in till den lokale urmakaren och kortade armbandet och urmakaren var oerhört imponerad över att en så ung grabb hade en så fin klocka. De flesta är emelletid oerhört usla och stannar efter en vecka.

Akademiska examina är en ny produkt som tydligen är lönsam att sälja. Man kan få bestämma vilken typ av examen man behöver och får sedan sitt examensbevis. Ibland är det lite mer personligt och då får man berätta vad man gjort och "universitetet" utfärdar då akademiska betyg för den erfarenhet man gjort i livet och paketerar detta till en lämplig examen. Oftast är det emellertid rena fantasifoster och förfalskningar. Inte undra på att Högskoleverket får tusentals falska examina med ansökningshandlingarna från utländska studenter varje år som kostar mycket att handlägga och avslöja.

Så har vi de sk. Nigeriabreven i alla dess tappningar. Det traditionella Nigeriabrevet går ut på att en korrupt regeringstjänsteman i något afrikanskt land har försnillat biståndspengar och stoppat i egen ficka. Nu har han problem att föra ut pengaran ur landet och därför erbjuder han dig 50% av sina försnillade 10 miljoner US $ om du ställer ditt konto till förfogande och agerar bulvan. Detta säger en hel del om vår fördomsfulla uppfattning om afrikaner, men också om brevförfattarnas fördomar om om hur attraktivt det är för oss att bli delaktiga i ett brott om det ger tillräckligt mycket i vinst.

Nu har tydligen en del författare av Nigeriabrev insett att det inte för alla är bevis på hederlighet att man erkänner att man är en skurk så därför har en ny typ av Nigeriabrev börjat dyka upp. I dessa brev spelar man på mottagarens sociala samvete och respekt för prestigefyllda organisationer. Under de senaste dagarna har jag fått brev från FN's generalsekreterare som vill ge mig 3 miljoner US$ som jag efter eget omdöme får använda för biståndsarbete i tredje världen. Jag har utsetts genom en lottdragning bland alla världens e-mailadresser. I dessa fall ger man den ohederlige en möjlighet att låtsas vara god, men underförstått inser man ju att ingen kommer att kontrollera vad pengarna går till. Oemotståndligt för vissa, tydligen, men hut går hem när kontot blir länsat.

Skrämsel är också effektivt - många brev påpekar att dom upptäckt att du begått någon oegentlighet som är lika preciserad som ett horoskop. Nu kan dom emellertid hjälpa dig ur knipan och dessutom göra det oerhört lönsamt för dig. Oss skurkar emellan!!
En annan kul variant som spelar på vår ohederlighet är denna: Man ber så mycket om ursäkt att de 4 miljoner US$ som du skulle fått förra veckan inte kommit fram beroende på oegentligheter inom landets riksbank. Nu har man emellertid genom kontakter och lite handskakningar lyckats få direktören själv att se till att pengarna skall levereras. Det enda man behöver är dina personliga uppgifter. Man ber än en gång om ursäkt och ber om din diskretion. Man litar uppenbarligen helt på att du inte har något att invända mot att 4 miljoner US $ som är till för någon annan hamnar på ditt konto.

Lönsamma erbjudanden är alltid en bra grund för bedrägeriförsök. Du får ett erbjudande att köpa något för en struntsumma, men som ger dig garanterat stora inkomster i framtiden. Om du antar erbjudandet och lämnar ut ditt kortnummer kommer du att inse att det fanns en finstilt text som ger företaget rätt att lyfta en ansenlig summa från ditt konto månatligen. Google Business Package är en sådan produkt som inte har ett dugg med Google att göra.

Bland lönsamma erbjudanden måste man också räkna alla dessa stora vinster som man får utan att ha köpt lotter. Man vinner helt enkelt på sin e-mailadress. Det är lite som postkodlotteriet. Det är inte alltid så lätt att genomskåda bedrägerierna när dom är så förvillande lika verkligheten.

Den sista formen av bedrägeriförsök är egentligen den farligaste och mest bedrägliga - kundservice. Man får mail från mycket auktoritativa organisationer som meddelar att de vid översyn av sina rutiner upptäckt att det förekommit försök till bedrägerier. Nu måste man därför uppdatera alla användar-ID och lösenod och ber dig därför att skicka in dessa till dem. Ibland kräver dom inga uppgifter utan ber dig bara klicka på en länk som då i hemlighet installerar ett spionprogram i din dator.

Under senaste veckan har jag fått sådana mail från Bank of America, PayPal och andra välrenommerade företag. Alla kommer i mail eller hänvisar till hemsidor som ser exakt ut som originalets, men är förfalskningar. Ett var riktigt skickligt formulerat. Man sa att man vid ett flertal tillfällen skickat ut mail till mig om att jag utnyttjade alltför stort utrymme för mina webstjänster. Nu gav dom mig en sista möjlighet att skicka in all mina hemliga inloggningsuppgifter annars skulle alla mina tjänster stängas av den 29 augusti.

DET FINNS INGA SERIÖSA FÖRETAG SOM BEHANDLAR SÄKERHETSFRÅGOR VIA E-MAIL!! Detta sker alltid via personlig post på vanligt sätt. På sin höjd kan dom meddela per e-mail att dom kommer att skicka ut ett brev i ärendet under de närmaste dagarna. Om ett företag skulle göra på annat sätt bör ni säga upp alla kontakter med det företaget.

NÅGRA RÅD:
  • Öppna aldrig mail som ni inte vet vem dom kommer från
  • Om du ändå öppnar dem - klicka aldrig på länkar om du inte är helt säker på vem avsändaren är (tro inte på fina loggor och elegant designade mail).
  • Kopiera hellre länken och klistra in den i adressfältet om du nödvändigvis måste se vad det är. Om man högerklickar på en sådan länk och öppnar "Egenskaper" ser man den verkliga adressen klicket går till. Om länken som ger sig ut för att vara från SEB's kundstjänst går till en underlig adress i Hotaheiti så är det något lurt.
  • Radera helst okända mail direkt
  • Om du är osäker - sök på Google efter den tjänst, produkt, företag som du fått mail från. Om det är en bluff har någon uppmärksammat det och skrivit om det.
  • Om du tänker köpa någon produkt eller ladda ned något som du inte känner väl till kan du göra samma sak. Sök på Google efter information och eventuella bluffprodukter eller virus avslöjas omedelbart.

LÄMNA ALDRIG UT DINA KONFIDENTIELLA UPPGIFTER I NÅGOT SAMMANHANG - oavsett hur hotfull ton det är i mailet.Det gamla talesättet gäller i hög grad på Internet - Om något verkar vara för bra för att vara sant så är det det.

Medan jag skrev detta fick jag veta att jag vunnit 500 000 Euro på Euro Million Lotto samt har tilldelats en summa mellan 250 000 och 1,5 miljoner Pund från Microsoft Promotion Award. Jag behöver bara skicka in alla mina personliga uppgifter för att få dessa summor. Nog är världen underbar!?
Bilden ovan föreställer mina favoritskurkar - Björnligan i Kalle Anka. Den har jag helt fräckt stulit med rätten hos den som läst Kalle Anka & Co under hela barndomen.