google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: september 2010 google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

torsdag 30 september 2010

Tro inte på dom - Pensionsmyndigheten alltså

Jag fick brev från Pensionsmyndigheten för några dagar sedan. Eftersom jag fyller 65 nästa år är det hög tid att ansöka om att få allmän svensk pension. Vad som förvånade mig var att det stod att jag var tvungen att lämna in mina svenska ansökningshandlingar till den franska pensionsmyndigheten för vidare befordran till Sverige. Med kännedom om hur franska myndigheter bemöter sådana krav från utländska myndigheter, även om dom är EU-direktiv, tyckte jag det var ganska riskabelt.

Jag ringde därför till den svenska Pensionsmyndigheten och frågade om detta verkligen var rimligt eftersom jag ju aldrig tjänat in någon pension i Frankrike. Jodå - så var bestämmelserna så det var bara att foga sig. Tjänstekvinnan kopplade mig till internationella avdelningen för vidare upplysningar, men som vanligt blev jag ju bortkopplad direkt.

Jag tog således fram det rätta formuläret på Pensionsmyndighetens hemsida och började fylla i. Där stod att den skulle skickas till Östersund. Eftersom jag hade några andra frågor om ifyllandet ringde jag åter Pensionsmyndigheten (tur att man har IP-telefon med fast utlandstaxa). "Den blanketten kan du inte använda - du måste fylla i en fransk blankett om pension och lämna in i Frankrike" blev svaret. Det blev bara värre och värre. "Men jag kopplar dig till internationella enheten om du har andra frågor" - det funkade.

En trevlig och kunnig kille på Gotland höll helt med mig. "Inte skall du behöva skicka in den i Frankrike när du är svensk medborgare och aldrig jobbat i Frankrike inte", var hans svar." De här reglerna är ju främst till för hemvändande personer som arbetat i Sverige en tid och har rätt till pension från två länder" berättade han.

Sensmoralen av detta - men det visste jag ju förut av erfarenhet - är att tro inte på dom när dom tvärsäkert påstår de mest befängda saker.

Kanske finns det några läsare som hamnat i samma situation som jag. Rådet är - ring till internationella enheten i Visby om alla frågor. Dom vet vad dom talar om. Det gäller såväl skatter som pensioner.

Slutligen vill jag påminna om att idag är sista dagen att få sommarpris på min släktforskarkurs för nybörjare.


tisdag 28 september 2010

Att kunna prata med en skärm - "Rocket Technology" i vården

Både min fru och jag hajade till och höjde volymen på radion i morse eftersom Kropp & Själ sände ett inslag om närsjukvård för för tidigt födda från Sönderby sjukhus i Norrland. Min fru har arbetat inom vården nästan i hela sitt arbetsliv och jag har under ett antal år handlett en doktorand som forskade just på närsjukvård så vi ville båda gärna höra inslaget.

Vad man presenterade var något man kallade för "Intensivårdsenhet för tidigt födda att användas i hemmet". Det enda man talade om var att familjen fick med sig en "videokonferens" hem. När jag kommenterade detta tystade min fru mig och sa att "något mer måste det ju vara". Allt eftersom programmet led kom det emellertid fram att det faktiskt inte var något mer än en specialanordning för bild och ljudöverföring, som man tagit fram för sjukvården. Den bestod av en videokamera och en skärm som man pluggade in i sitt nätverk hemma och kunde på så sätt kommunicera med både ljud och bild med vårdteamet på sjukhuset.

Den intervjuade modern och journalisten ojade sig över vad fantastiskt det var att man kunde "prata med en skärm" och "instruera modern när det var något som hon behövde hjälp med". Visserligen strulade tekniken ibland och ljudet och bilden kanske inte alltid hängde med utan det hackade lite, "men visst är det fantastiskt vad man kan göra". Men så anses ju Sönderby sjukhus vara en av världens modernaste på teknikområdet också, berättade journalisten.

Jag kan väl bara konstatera att jag använde just den här tekniken med kamera och skärm redan på mitten av 80-talet på Chalmers. Numera använder min fru och jag vår vanliga bärbara dator uppkopplad till vår platt-TV och dess ljudanläggning. Med hjälp av den svenskutvecklade gratistjänsten Skype kan vi då tala med våra barn och barnbarn när vi vill med högupplöst storbild och perfekt ljud fullständigt gratis mellan Frankrike och Sverige eller tala med våra vänner som seglar runt i Karibien med en katamaran. Dom har tagit oss med på husesyn i båten via Skype exempelvis.

Man undrar lite hur mycket Landstinget i Norrand betalat för att ta fram denna "Intensivvårdsenhet" eller "Videokonferensen" som det också kallades och man undrar varför man inte använder redan befintlig och mer avancead teknik för ändamålet.

Nästa tanke är naturligtvis om det är så lämpligt att vårda för tidigt födda barn som kräver intensivvård genom att observera dom via en videokamera många tiotals mil därifrån. Men billigare blir det ju - åtminstone om man använt Skype..

Nu behöver det ju inte vara så att man, rent tekniskt, gjort en tokig upphandling inom vården - det kan ju också vara en okunnig journalist som inte förstått det geniala i uppfinningen. Eftersom jag varit aktiv styrelsemedlem i ett landstingsföretag och dessutom sett flera andra på nära håll så är jag inte särskilt förvånad om det blir tokigt. Samtidigt är den svenska vården i andra sammanhang världsledande och har den yppersta expertis, men tråkigt nog händer sådana här tokigheter alltför ofta - inte minst genom intervention av politiker från ena eller andra sidan.

I det här fallet verkar det vara ett nytt Compis-fall fast i mindre skala.

tisdag 21 september 2010

Eftervalstankar och så en sågning

Hur blir det nu med regeringsfrågan i Sverige? Själv har jag en stark tro på att det blir Miljöpartiet som byter läger. Inte låter Maria Wetterstrand och Peter Eriksson principer och ideologi stå ivägen för ministerposter och äran att bli vice statsminister. Taskigt för Maud förstås. Undrar vad oddsen är för min gissning - man kanske skulle spela.

Att få med sig partiet lär väl funka också om man gör Gustav Fridolin till språkrör. Denne strategiske gigant och karismatiske ledare lär nog kunna prata omkull även de värsta fundamentalisterna. Han har ju en blivande karriär att se fram emot när Maria och Peter är förbrukade. Man måste verkligen beundra hans taktiska tillbakadragande från politiken för att syssla med något annat. Bättre meriter för en framtida politisk karriär i Miljöpartiet kan man väl inte skaffa sig. Det är nästan så Göran Persson ligger i lä när det gäller att låtas vara ointresserad av makt.

I övrigt har jag fått en verklig sågning idag. När jag skjutsade min fru till Villemajou för att hälsa på en vän stod det en turistbuss parkerad utanför hennes hus. När vi stannade hörde vi att det var svenskar som stod och pratade och pekade ut över vingårdarna. Nu borde jag ju inse att man inte pratar med svenskar man inte är presenterad för om inte båda parter fått ett par rackabajsare och man är på grisfest. Troligen har jag väl umgåtts för mycket med utlänningar som alltid tjoar och skriker av glädje när dom träffar landsmän och byter levnadsöden och beter sig som dom hade känt varandra i hela livet. När gänget utanför bussen hörde min svenska röst försvann dom snabbt in i bussen och bara reseledaren blev kvar som tittade misstänksamt på mig när jag frågade vad en svensk gruppresa kan ha för ärende i våra trakter. Att jag inte var välkommen var uppenbart. För att rädda ansiktet låtsades jag emellertid som det regnar och pratade på och lyckades få reda på att dom var svenska restaurangmänniskor på bjudresa av en svensk vinimportör. När emellertid konversationen blev alltför enstavig och enkelriktad drog jag mig, med ett stelt leende, tillbaka och önskade dom en trevlig resa. Gud så avsågad jag kände mig - och lite ledsen också måste jag erkänna.

På fredag skall vi emellertid åka till Murviel-les-Beziers och hälsa på nätvännerna Eva och Claes som köpt hus där och börjat få det i ordning. Det skall bli spännande. I samma trakt bor en annan nätvän Anders som har blivit vinbonde och är mitt i skörden just nu. I våra trakter skördar man för fullt och eftersom det mesta skördas för hand är det mycket folk i vingårdana. Men man ser en och annan gigantiskt skördare också på vägarna.

måndag 20 september 2010

Golfe du Lion - närproducerad solsemester

Nu vet vi hur det gick och det var ju inte så roligt med Sverigedemokraterna i Riksdagen. Skadan är väl mest på det symboliska och idémässiga planet och nog borde dom etablerade partierna och media fundera lite över hur det kunde bli så tokigt. Rent praktiskt borde det ju inte vara något stort problem. Det enda man behöver göra är ju att de två blocken snackar ihop sig innan omröstningarna och avstår från dom mest extrema förslagen. Kanske måste dom ge och ta lite åt båda håll för landets skull. Om så de rödgröna lägger ned några röster i Riksdagen så får ju inte SD någon makt att öva utpressning på någon av blocken. Problemet är väl att dom alla är så sugna på att regera och bestämma så landets bästa får väl komma i andra hand.

Det värsta som kan hända är ju en sådan utpressningssituation där SD kräver idiotåtgärder som betalning för att stödja de båda blockens hjärtefrågor. Vi kommer ju alla ihåg alla de tveksamma och ur miljösynpunkt tokiga lagar som Miljöpartiet lyckades pressa Socialdemokraterna till under Göran Perssons tid. Vem vill exempelvis erkänna att dom kör bil på destillerad mat idag eller hur många anser att en liten dieselbil är miljöbov mer än en dito bensinbil för att inte tala om all skit som folk måste använda för att tvätta bort svartmöglet på sina husfasader.

Vi behövde en lång promenad på stranden i Port la Nouvelle idag för att smälta och prata om varför SD kom in i Riksdagen och vad som kan hända i framtiden. Stranden är som finast nu på hösten när turisterna åkt hem. Visserligen är både medelåldern och medelvikten på människorna på stranden ganska hög, men de verkar genomgående vara mer harmoniska och avslappnade än turisterna.

Vad gör man då på stranden så här års? Man flanerar, badar, solar, läser, sover, fiskar, bara står i vattnet eller åker fram och tillbaka på stranden i hög fart med beach buggies dragna av enorma drakar. Själva nöjer vi oss med att promenera - det blev 4 kilometer idag, men stranden är oändligt lång så vi kunde ha hållit på än om vi velat.

Port la Nouvelle, Narbonne Plage, Gruissan Plage och andra stränder häromkring är faktiskt fantastiskt vackra och trivsamma ställen att åka på om man vill bada och sola sig utan att ge sig iväg till andra sidan jordklotet. Inte är det dyrt heller och hotellen är ofta inte högre än några få våningar, från sextiotalet och lite så där lagom nostalgiska i stilen. Det finns inte så många, men det räcker - restauranger och butiker finns också, men det är inte särskilt häftigt om man är i tonåren - däremot perfekt för medelålders och barnfamiljer. Stranden är som sagt oändlig och kan bjuda på 300 soldagar om året och inga charterresor - mest franska turister faktiskt med enstaka inslag av holländare, som alltid - och lite tyskar och engelsmän. Men det märks inte så mycket bland de lokala turisterna. Holländarna och tyskarna brukar mest föredra de mer avlägsna stränderna där dom kan sola näck och det är ingen stor sport i Frankrike.

Nu skall vi gå till våra amerikanska vänner på en liten drink. Dom har jobbat som djur den senaste veckan med sitt "monsterhus" så nu börjar det bli riktigt fint. Jag säger att det börjar bli ett "mönsterhus" i stället, men det är ju en bortkastad ordvits på amerikaner - dom fattar ju inte ens svenska, utomeuropeiska invandrare som dom är.

söndag 19 september 2010

Vem skall styra den svenska Falukorven de närmaste fyra åren?

Hemma i Boutenac igen - det känns så avslappnat och skönt. Vi hade jättetrevligt i Göteborg och hade möjlighet att gå på Liseberg med Mateo och Emiliano och lära känna lille Hjalmar ordentligt. Vi är emellertid trötta och behöver slappna av lite nu - det blir ganska intensivt att vara i Sverige.

En fråga man får ofta av vänner i Sverige är: "Vad gör ni egentligen där nere". Vad tusan skall man svara på det när dagarna är fulla av att umgås med vänner, åka på olika evenemang, gå på marknader, vandra på stranden, sköta sina hobbies, äta, njuta, läsa, må bra och inte göra något alls om man känner för det. Svaret är väl att man lever det liv man vill leva utan en massa plikter och dåliga samveten för det man inte gör och det är värt en väldig massa. Man skulle kunna fråga sina vänner vad dom egentligen gör hela dagarna i Sverige.

Vad som slår oss när vi besöker Sverige är allt detta man måste tänka på hela tiden. Framför allt måste man vara och äta på ett korrekt sätt. Tidningarna är fulla av råd om hur man äter sunt, miljösmart, kravodlat, närodlat, magert, giftfritt, vegetarisk, slim food, kolsnålt och allt vad man måste tänka på. I Frankrike är detta inte någon stor grej. All mat man äter är närodlad eftersom man sedan urminnes tider köper sin mat  på marknaden. En del odlar så kallat "bio" men det är nog mest för turisterna eftersom all mat är odlad av små lokala bönder på ett gammaldags sätt. Dessutom är den franska maten starkt regionalt präglad. I våra trakter äter man jättemycket anka i alla former. Några mil närmare kusten mot Sète är det fisk och skaldjur som ostron, musslor och bläckfisk som ingår i husmanskosten. Lite söderut mot spanska gränsen gillar man dessutom sardiner i alla former. Här nere kommer den bästa vitlöken, gullöken, ankan, grisen, osv. från en speciell by och något annat är inte att tänka på.

Om någon multinationell bondekooperation eller matproducent exempelvis skulle vilja tillverka världens mest berömda grönmögelost - Roquefort - så får man vackert köpa sig en gård i Roquefort, låta fåren beta i Roquefort, anlägga ett mejeri i Roquefort, införskaffa en grotta på samma plats för att lagra osten samt anställa ett antal roquedortare för att arbeta med osten. Att tillverka Västerbottenost i centralysteriet i Skara låter sig således inte göras enligt franska regler. Det är kanske så man behåller en levande landsbygd?

Någonstans på vägen har svenskarna förlorat det lokala köket. Kan någon säga mig vad som är speciellt för Västerås - förrutom gurka som ingen smakat - eller Örebro, Karlstad eller Jönköping. Visst finns det några fåtal lokala specialiteter som kroppkakor, isterband och surströmming, men det är verkligen undantag. Nu är väl pizza, pasta, sushi, hamburgare och Lithells korv från Kumla det enda svenska man kan hitta i matväg - och så IKEAS köttbullar förstås som är kända i hela världen. För övrigt så har vi tagit med oss både isterband och sikrom från Sverige den här gången. Fast sikrommen var amerikansk förstås. Lyckligtvis äter amerikanarna inte rom och turkarna inte kräftor så vi kan få våra svenska specialiteter till bra pris, men särskilt närproducerat är det ju inte.

Första middagen när vi kom hem var helgrillad fisk - en dourade. Jag köpte ett teflonnät på marknaden i Nora som skulle vara så bra att använda när man grillar fisk. Det stod att man inte fick lägga det på grillen från början utan samtidigt med maten. Nu tar det ju en stund att grilla en fisk fastän jag har en gasgrill från Weber. När fisken var klar var också teflonnätet klart, dvs förbrukat. På stora delar av nätet hade teflonen brunnit bort och lämnat bara den underliggande väven kvar. Tur att fisken grillades med skinnet på så teflonet stannade i skinnet. Jag tror inte det är nyttigt att äta teflon. Om jag hade vetat att jag köpte två engångsnät för 100 kronor så hade jag nog tänkt mig för. Förvånande nog rekommenderas dessa nät av allehanda Svenska mattidningar. Undrar om dom provat?

Idag åt vi av den utsökta amerikanska sikrommen med mild lök, citron och avocado. Till huvudrätt lagade jag vårt substitut till lamminnerfilé, som inte går att köpa här. Det är en lika liten köttbit från ankan som smakar underbart. Till den hade jag grillat två halvor av jättetomaten Allan som var kryddad med vitlök, timjan, olivolja och havssalt. Jag köpte ett litet keramikfat på marknaden i Nora som var en fantastisk vitlöksrivare. Man blöter fatet och river löken och då får man en oerhört intensiv lökpuré. Det är mycket bättre än att hacka eller pressa vitlöken.

Till sikrommen drack vi en viogner från Famille Fabre i Château de Luc sur Orbieu. Om ni ser viner från den vingården på Systemet så köp - dom är alltid superbra. Frun i huset är förresten släkt med en bondgubbe från grannbyn La Gardie som åkte till Sverige och fick svenskarna att tro att han var adlig eftersom han kallade sig De La Gardie - helt korrekt eftersom han faktiskt var från La Gardie. Det var han som lyckades få Gustav II Adolfs bror vald till Rysslands Tsar, men det sket sig eftersom den lille Tsaren inte fick åka till Ryssland för mamma. Till köttet drack vi ett annat fynd som vi hittade på stormarknaden. Det var ett rödvin från kooperativet Embres et Castelmaure uppe i bergen inte lång från oss. Det är ett kooperativ som gör de mest utsökta viner, vilket är lite ovanligt för ett kooperativ. Det här kostade 3,99 euro och var värt mycket mer än så.

Som dessert åt vi tre av Frankrikes 246 ostar. Charles de Gaulle lär bekymrat har sagt: "Hur kan man förväntas styra ett land med 246 slags ostar?"  Kanske han tänkte på den regionala stoltheten när han yttrade det. Då är det lättare om all ost tillverkas i Skara. Vi får väl se vem som skall styra dessa supercentraliserade svenska ostar under de närmaste fyra åren. Valvakan börjar snart.

torsdag 16 september 2010

Min första video om släktforskning

Jag berättade nyligen att jag stannade till i Skavsta för att göra några videosnuttar. Det var släktforskarsajten GeneaNet som hade bett mig att spela in några videosnuttar om hur man börjar släktforska. Eftersom jag tycker det är viktigt att sprida lättfattlig information om hur man kommer igång med sin släktforskning så nappade jag på det erbjudandet även om jag var lite nervös, som jag berättade om tidigare.

Nu är emellertid en första videon klar att publicera på U-tube och är tillgänglig för alla intresserade. Den heter Vad menas med släktforskning? och fler kommer att följa inom kort. Man kan prenumerera på dom gratis också på U-tube.

Man kan läsa mer om dessa filmer på Släktforskarbloggen på GeneaNet

onsdag 15 september 2010

Biltullar - ett "miljöprojekt" som måste misslyckas för att tjäna sitt syfte

Biltullar verkar bli en valfråga i Göteborg. En undersökning som Göteborgs-Posten gjort visar att en majoritet av göteborgarna idag är motståndare till biltullar. Att de boende i kranskommunerna, som måste betala en extra skatt för att komma till jobbet i Göteborg, är massivt negativa vet vi redan. Det är inte förvånade LO-medlemmarna som är mest negativa medan tjänstemän och akademiker är mindre negativa. Klart man inte tycker det är något problem när man låter företaget betala tjänstebilens avgifter. Dessutom har en väljarundersökning visat att Vägvalet, som är ett enfrågeparti mot biltullar, fått så många anhängare att man idag skulle komma in i fullmäktige och bli vågmästare.

Det officiella namnet på projektet är "trängselavgifter". Retoriken vill få väljarna att tro att hela projektet är till för miljön - för att få bort bilarna från innerstaden. Samtidigt består paniken från dom etablerade partierna i att man redan räknat in inkomsterna från biltullar i sin trafikbudget. De skall finansiera stora väg- och broprojekt i Göteborg. Anta nu att "miljöprojektet" lyckades och man finge bort bilarna från innerstaden och därmed en bättre miljö. Då skulle det ju inte bli några inkomster eftersom människor skulle ställa bilen hemma och åka kollektivt. Då skulle det inte bli några nya friska skattekronor. Förutsättningen för projektet är således att det misslyckas som "miljöprojekt" och att människor åker ut- och in i Göteborg som aldrig förr. Ändå marknadsför man det inför väljarna som ett miljöprojekt. Snacka om oärlighet och snacka om att det finns många som inte kan se en så enkel logik.

vad säger då miljörörelsen och miljöpartiet? Eftersom biltullar är en av sakramenten i miljöreligionen så är man lyckliga över att dom kommer till. I sann religiös anda så betyder det mycket mindre om sakramenten tjänar något till eller vad det ställer till med. Det är själva den rituella handlingen som räknas.

Nu tror jag det ordnar sig ändå. Biltullar kommer säkert att införas och om medborgarna skulle vara så osolidariska med de styrande att man ställer bilen hemma och väljer kollektiva färdmedel så behöver man ju bara bibehålla kollektivtrafiken på den nuvarande usla nivån så det blir omöjligt att inte ta bilen.

Biltullarna är således bara ett nytt smart sätt att beskatta medborgarna i en retorisk förklädnad av att tjäna miljön. De kaxiga politikerna i Göteborg menar också att man kan beskatta utlänningar, vilket är anmärkningsvärt. Just för att det är en skatt kan man inte göra det - om det däremot vore en vägavgift skulle det vara OK. Kruxet är emellertid att EU:s regler förbjuder vägavgifter om det inte finns ett parallellt gratisalternativ att välja. Det kan man se om man turistar i Frankrike där det alltid finns en parallell grön gratisväg på alla ställen där det finns en blå betalväg.

måndag 13 september 2010

Solenergi i valtider

Solen skiner i Göteborg idag igen och det är metrologiskt definitionsmässigt fortfarande sommar - dvs. över 10 grader som dygnsmedeltemperatur. I morgon blir det emellertid ruskväder. Jag tog en promenad ned till Operan, gästhamnen och det nya Göteborgshjulet som man hyrt som avslutning på axeln Avenyn - Östra Hamngatan. Jag besökte Skattemyndigheten för att höra om jag hade några skulder som jag inte visste om. Att sitta i väntrummet där är en mycket multikulturell upplevelse - där hör man tungomål från alla delar av världen. Jag var en av dom få svensktalande och själv ut/invandrad till ett annat land. Jag kände mig som en bland alla dessa globaliserade personer.

På vägen upp genom sta'n stannade jag och tjuvlyssnade på en ung valarbetare för Centerpartiet som fick den svåra frågan om hur C står i kärnkraftfrågan av en jämnårig. "Vi har alltid varit mot kärnkraft men vi är ju i regeringsallians med några partier som gillar kärnkraft nu så vi måste ligga lågt där", blev svaret. Själv tycker jag frågan om kärnkraft är svår, men svaret säger något om dagens politiker. Om man som C tydligen är, enligt denne unge blivande politikerpamp, övertygade om att kärnkraft är så oerhört farlig och att vi lämnar över en tickande bomb till våra barnbarn så undrar man vilken moral man har om man accepterar detta med öppna ögon bara  för att få sitta i en regering.

söndag 12 september 2010

Liseberg i regn

Att gå på Liseberg med barnbarn kan vara riktigt roligt, men inte i ihållande regn och massvis med folk så köerna till alla åkattraktioner är jättelånga. Det blir blött och man blir trött - inte barnbarnen förstås som aldrig blir trötta på Liseberg. Trummeliten, flygande elefanter pedalhelikoptrar, minibergbana, farfars bilar, sagoslott, vikingaskepp - puh! - det var några av alla saker jag har åkt. Problemet är att den lille Mateo inte får åka så mycket utan vuxet sällskap och den äldre Emiliano vill åka sådant som få vuxna vill åka. Där får jag stålsko mig och ställa upp även om det känns väldigt vågat ibland. Alla får emellertid åka FlumRide och där blir man riktigt blöt. Nu gjorde det inte så mycket för det var lika mycket vatten från ovan som från sidorna så det gjorde ingen direkt skillnad. Jag lyckades emellertid så småningom köpa en av Lisebergs egna regncaper i plast men kaniner på. Jag klär bra både i kaniner och blått påstod familjen. Ändå var min optimistiskt påtagna linnekavaj soppblöt när jag kom hem. Det enda positiva är att jag aldrig blir blöt i håret, men desto mer rinner ned i ansiktet och innanför kragen.

Jag träffade lustigt nog en skolkamrat på Liseberg som jag inte sett på nästan 50 år. Vi bodde grannar som barn och nu stod han på Liseberg med hela familjen och sålde charkuterier från det egna gårdsslakteriet Tjurskallen i Järnboås utanför Nora.

I övrigt så har jag fortsatt min stillsamma motion genom att gå mycket. Jag befarade härom dagen att man skulle införa avgift för gångare om mitt (miss)bruk spred sig. Som vanligt hade någon fått idén före mig. När jag skulle snedda genom Trädgårdsföreningen idag avkrävdes jag en avgift på 20 kronor för att passera igenom denna centralt belägna park i Göteborg. Jag avstod - inte för att det var för dyrt, men principen ogillar jag. Dessutom finns det knappast något att se där nu på hösten - jag ville ju bara komma bort från trafiken under några tiotal minuter. Jag kan ju förstå att föreningen som driver parken vill tjäna pengar, men flickan som satt i entrén kunde knappast tjäna in en bråkdel av sin lön under dagen eftersom parken av naturliga skäl var tom. Nog tycker man att kommunen borde kunna ge en centralt belägen park tillräckligt ekonomiskt stöd för att hålla öppet för allmänheten, men vi har ju sett i tidningen de senaste dagarna att Göteborgs kommun disponerar sina pengar på annat sätt. Nog är det härligt när skandalerna blåser upp just i valtider! Man känner sig så motiverad att lägga sin röst på sina "förtroende"valda.

onsdag 8 september 2010

Ett helt asocialt beteende

Jag promenerar fortfarande varje dag fast jag är i Göteborg för närvarande. Jag inser att det är ett asocialt beteende nu när jag snart är 65 och skall börja uppbära allmän pension. Givetvis borde jag av solidaritetsskäl lägga mig ned och dö för att spara statskassan en fullständigt onyttig utgift.

Att promenera varje dag säger dom ju skall förlänga livet. Inte vet jag om det är sant - dom påstår ju så mycket numera om än det ena än det andra. Just nu är det bra att dricka kaffe och vin och det tackar man ju för. I Göteborg har jag insett att det är ännu fler fördelare med att promenera. Jag kan exempelvis nästan äta en god lunch på stan för den kostnad det innebär att åka några hållplatser tur och retur med buss eller spårvagn. Jag såg dessutom ett vetenskapligt program på svensk TV härom kvällen som visade hur en enkel nysning fortplantade sig på ett allmänt kommunikationsmedel. Ända upp till 40 meter kunde bacillerna flyga i ett tunnelbanetåg. Med tanke på hur infektionskänsliga pensionärer är vore det kanske en ren samhällsekonomisk vinst att dela ut gratis spårvagnskort till alla åldringar.

Nu hoppas jag inte alltför många blir inspirerade av mina idéer och börjar bojkotta de allmänna kommunikationsmedlen för då har väl Göteborg infört gångtullar och speciella gångavgifter, för att kompensera för inkomstbortfallet, nästa gång vi kommer hit.

Hur jag skall göra om det blir ruskväder vet jag inte riktigt - hittills har vädret varit helt fantastiskt de dagar vi varit här så det är en njutning att strosa omkring på sta'n som just nu är oerhört vacker i sin sensommarskrud.

fredag 3 september 2010

Början till ett sundare liv??

När jag kom hem från Nora hade kalaspuddingarna åkt hem men vännen Eva var fortfarande kvar så jag fick träffa henne. Hon åker på lördag. Det verkar som damerna har haft det jättetrevligt med besök på stranden, bad, gourmetrestauranger, vingårdar och annat trevligt. Som dom flesta som kommer till den här delen av Frankrike har dom blivit förtjusta i det vackra landskapet, den genuina kulturen och de av turism och modernitet oförstörda miljöerna - och så maten och vinet förstås.

Själv har ja bestämt att jag skall börja ett nytt liv eftersom problemet med diskbråcket återkommer alltför ofta och är alltför långvariga. Jag har nu ätit beroendeframkallande smärtmedicin i tre veckor och det är ingen höjdare. Jag har börjat med långa promenader på Garriguen dagligen - ca 1 1/2 timma i rask takt. Det får diskerna att krypa tillbaka till sin rätta plats och gör att jag kan klara av att knyta skorna och annat väsentligt i livet. Promenaderna blir inte sämre av att utsikten uppe från Garriguen är milsvid och helt fantastisk. Idag lyckades jag lura med damerna på min vandring men dom var ganska slaka efteråt - men oerhört stolta. Själv är jag av födsel bloddopad genom abnormt höga HB-värden som normalt bara kan fås genom bloddoping på konstgjord väg. Flåset finns således men inte musklerna. Jag är snarare muskellös än muskulös numera - speciellt syns det på mitten tråkigt nog. Man skulle kunna säga att jag ägnat mig mer åt Buddabuilding and bodybuilding, men nu skall det bli ändring på det. Inte för att jag tänker börja lyfta skrot för att bli någon Hulk men man kanske kunde göra något så man inte ser ut som en gravid tändsticka.

Tråkigt nog fick jag inte sällskap på dagens promenad - dom tittade på mig väldigt konstigt när jag frågade. Sak samma, då kunde jag gå lite fortare eftersom "spiken" i ryggen börjar försvinna. Efter bara någon kilometer såg jag en enorm rovfågel flyga upp och cirkla på låg höjd. Nu låter jag som Tore Skogmans storfiskare men den var säkert 1 meter i vingspann - mäktigt! Eftersom jag har med mig min lilla pocketkamera blir det några småpauser när jag ser något riktigt vackert i höstvegetationen. Trots det är jag dyngblöt av svett när jag kommer hem - det är trots allt fortfarande 28 grader varmt och bara lätt bris.

torsdag 2 september 2010

Att göra en video är en både rolig och skrämmande upplevelse

Jag tillbringade ju en extra dag på hotell i Skavsta - något som inte är någon höjdare om man inte måste eller har starka skäl till det. Mitt skäl var att jag skulle spela in en video - nej jag har inte slagit mig på musikbranschen. Eftersom jag haft min släktforskarblogg under några år nu och dessutom ägnat mycket tid åt att förmedla mina erfarenheter som nybörjare i släktforskning så blev jag tillfrågad av en stor släktforskarsajt om jag ville spela in en video som berättade om grunderna i släktforskning. Den videon skall sedan publiceras, dels på släktforskarsajten, dels på U-tube och finnas tillgänglig för alla som vill veta vad det innebär att börja släktforska.

Jag tyckte det var en bra idé och helt i linje med mina ambitioner att dela med mig av det jag lärt mig under mina första staplande år som släktforskare. Det var ganska kul att göra en video och en helt ny upplevelse för mig. Jag har ju föreläst väldigt mycket genom åren, men det är faktiskt enklare att föreläsa för 100 personer som lyssnar uppmärksamt och reagerar på det man säger för att dom vill veta något och att sitta och prata med en videokamera som inte bryr sig ett smack om vad man säger.

Om det blev bra eller ej har jag ingen aning om för jag klarar bara inte av att se mig själv sitta där och docera med min "gnällbältesdialekt" - det är en ganska hemsk upplevelse. Jag förstår inte hur skådespelare och TV-personligheter står ut med det - men dom tycker kanske att dom är jättebra dom lyckliga ostarna. Ni får titta på det när det så småningom är färdigredigerat och publicerat på Internet.

Hur det än blir så hoppas jag att tillräckligt många blir sugna på att släktforska så dom vill prova min nybörjarkurs i släktforskning. Dom som passar på före den 15 september får min nya kurs Släktforska Gratis utan kostnad som lite bonus. Om man är lite sparsam och bara vill lära sig släktforska gratis så kostar den kursen separat några tior.

Jag vill emellertid utfärda en varning - börja inte släktforska om ni inte har tid till det för det är beroendeframkallande. Håll er borta såväl från kurserna som introduktionsvideon.