Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

torsdag 31 mars 2011

Jag - en blivande strandraggare

En konkurrent
I dessa tider av vurmande för arbetslinjen och fördröjd pensionsålder får man uppleva de mest förunderliga saker. Jag fick ett mail idag från Arbetsförmedlingen där jag blev erbjuden att söka ett jobb som strandtestare under sommaren 2011 i fyra världsdelar. Det är tidningen Amelia som erbjuder denna möjlighet.

Givetvis funderar jag på varför jag har fått detta erbjudande och läser noggrant kompetenskraven.

Man skall kunna slöa och slappa - det klarar jag
Man skall kunna röra sig bland människor, prata och vara trevlig - det fixar jag
Man skall vara beredd att underkasta sig massage och andra (helkropps)-behandlingar - det kan jag stå ut med
Man skall läsa böcker och dricka drinkar i solen - det fixar sig om jag får ha parasoll
Man skall dricka och prova drinkar på alla tänkbara ställen - inga problem
Man skall snorkeldyka - här kärvar det till sig, men om vattnet är över 29 grader så klarar jag det
Man skall kunna blogga, fotografera samt skriva artiklar i Amelia - där är jag en hejare

Att jag är 65 år, lagom muskellös (obs ej felstavat), man och badkruka som har en mycket avvaktande inställning till stora sandlådor kanske inte spelar så stor roll.

När jag riktigt tänker efter så är jag nog den idealiske personen för detta uppdrag. När kan vi skriva kontrakt och - får min fru följa med? Hon fixar allt som har med vatten och sol att göra.

Se annons från Amelia och Arbetsförmedlingen

Ett par riktigt dåliga restauranger

Nu har vi lyckats med något så unikt som att hitta två riktigt dåliga restauranger. Typiskt nog ligger båda i utmärkta turistlägen. Den första är den italienska restaurangen Dolce Italia i Narbonne som ligger på den gamla gatan där Via Domitia en gång gick - numera Rue Droite. Den har en rymlig och inbjudande uteservering men det är också det enda den har. Inredningen i restaurangen ser ut som om någon har köpt in ett helt bord på den lokala loppmarknaden och blandat det med allehanda reklamattiraljer utan någon som helst tanke och idé. Det kan man ju stå ut med, men när såväl personalen som maten går i samma stil så blir det lite för mycket.

Maten var verkligen en bizzarr upplevelse. Salta, söta och andra smaker blandades utan någon som helst urskiljning och tanke, precis som inredningen. Vår huvudrätt var söta!! stekta färska fiskfilléer med någon konstgjord grön puré och en artificiellt illröd kålkonserv ur burk. Till detta fick man apelsinsås! Efterrätten var hämtad direkt ur en konservburk med fruktsallad med spad och allt. Inte var det billigt heller. Jag kom osökt att tänka på mitt gamla skämt om stekt salt sill med chokladsås. Inte ens pizzan, som min fru bad om eftersom hon inte kunde få ned fisken, var god.

På lördagen skulle vi äta födelsedagsmiddag igen med en av vännerna. Det brukar vara en upplevelse och förväntningarna var stora eftersom dom hade rekognocerat i en hel dag innan dom bestämde restaurang. Det blev Hôtel Méditerranée i Port La Nouvelle - ett val som jag redan innan ställde mig frågande till, men man skådar ju inte given häst i munnen.

Det blev en nostalgitripp tillbaka till tidigt 60-tal och det var inget man vill göra om. Hela hotellet andas 60-tal, inredningen är autentisk, musiken är genuin och servicekänslan hos personalen likaså och ägarna hade lärt sig allt dom behövde veta om service då. Ni minns den där attityden att "skall det verkligen vara nödvändigt att komma och störa oss i jobbet" attityd som var så vanlig på den tiden. Dessutom så var kunskapen om maten och vinet närmast obefintliga och ägarinnan satt och jäste i någon sorts rutig städrock vid ett bord mitt i restaurangen och hälsade endast nådigt på oss.

Det började dåligt eftersom vi ville ha ett annat bord än dom tänkt sig i den tomma restaurangen. Bara besväret att flytta två stolar och fem kuvert var en ansträngning. Det beställda vita vinet vi ville ha som aperiteif var fem år gammalt - vilket är åtminstone tre år för mycket i en solig odlartrakt för vita viner. Det var maderiserat, vilket kyparen aldrig hört talas om. Nästa vin som kom in hade korksmak så det var odrickbart så nu var vi på G och hade skördat ytterligare popularitetspoäng.

Sedan började det riktigt roliga. Troligen hade man kvar receptboken från 1960 som man fortfarande använde. Rätterna var gjorda på det där sättet så man lätt kan dölja dåliga råvaror i täcken av panering, deg och annat lullull. I värsta fall kan man koka eller steka sönder det, vilket man också provat. Hur man kan förstöra gåslever, ankbröst och skaldjur i en trakt där allt är pinfärskt är för mig obegripligt. Alla rätter var ointressanta till äckliga i sina smakkombinationer och såg dessutom bedrövliga ut i sin tråkighet och färglöshet. Förrätten var en slags "fiskpinnar" gjorda av anklever med något som verkade vara mussli utanpå. Till detta fick man knastertorra brödbitar som man spritsat en blandning av honung och gåslever på och grillat - äckligt! En av oss fick havskräftor som var inbakade i deg så dom såg ut som Magnumglassar. Min huvudrätt lät bra - ankbröst inbakad i filodeg med gåslever, men den påminde mest om en dålig inbakad minipizza och ankbröstet var sönderkokt och grått i färgen. Till det fick man en rödbetsfärgad puré som smakade jag-vet-inte-vad. Desserten var riktigt bedrövlig. Där hade man lyckats baka in en vaniljkräm med sur sylt i en salt nemdeg som man sedan friterat i olja som troligen använts till lite av varje. Till det serverades en suraktig chokladkräm. Man fick emellertid tre riktigt goda och mogna bitar ost.

Vi tog ändå gourmetmenyn för 35 euro, vilket var ett fruktansvärt pris för så dålig mat. Skälet till att en restaurang som den här kan existera är troligen att den ligger precis vid havet. Den har stor terass och fantastisk utsikt. Så säljer man säkert en del halvpension till stackars turister också. Det något absurda är att denna usla restaurang ligger bara ett par hundra meter från Casinot i Port la Nouvelle som bjuder ett utsökt kök för mindre pengar och allt är trevligare.

Det som retade oss lite var att vi blivit rekommenderade att åka hit av vinkyparen på den utsökta restaurangen vid La Table de Fontroide. Vi har emellertid insett att man skall inte alltid kan lita på vinproducenter vad gäller restauranger för dom rekommenderar gärna de etablisemang dit dom levererar mycket vin. Så var fallet med det här rådet. Vad dom inte insåg var att en restaurang som säljer deras viner efter bäst-före-datum knappast är bra reklam.

Det enda roliga med det är att vi hade ett livligt och engagerat samtalsämne när vi träffades i går kväll. Dessutom, vilket är än trevligare, så har de färska lokala jordgubbarna kommit. De heter garriguette, är små, avlånga och smakar smultron.

söndag 27 mars 2011

Hjälp Emiliano Rädda havet

Emiliano Aguilar Granath snart 8 år har startat Facebookgruppen "Rädda Havet, Save the Ocean, Salvemos el Mar" där han samlar och sprider information om sitt stora intresse och engagemang. Alla som vill stödja hans arbete är välkomna att läsa och lära sig.

Mindre trevliga saker som händer på vår hemmafront är att Nationella Fronten med Jean-Marie Le Pens dotter Marine Le Penn i spetsen firar framgångar i Frankrike. Hon förväntas få framgång i presidentvalet. När man lyssnar till människors argument så är dom detsamma som i Sverige: "Eftersom de andra partierna inte vill tala om invandrarfrågorna så röstar man på det parti som gör det". Det verkar vara en konstig logik att rösta på en extremkandidat bara för att man inte gillar hur en viss fråga behandlas oavsett lösningar som presenteras. Kanske fransmännen - och svenskarna - skulle erinra sig att det var så Adolf Hitler kom till makten. Man kanske skulle vända på det gamla ordspråket om barnet och badvattnet och säga att: "Man bör inte fånga matfisk i förgiftat vatten" även om vissa partier "Fiskar i grumligt vatten".

fredag 25 mars 2011

Jag har genomgått en föryngringskur

Lagom till att jag blir folkpensionär har jag helt plötsligt blivit 10 år yngre. Jag har insett att en av de saker som mest påverkar hur gammal man ser ut är en rörelsemönster och därför har jag ansträngt mig att röra mig ledigt och avslappnat i den mån jag kunnat. Nu är det inte så förbaskat lätt när man man ser ut som en vinkelhake varje morgon innan man kommer in under den heta duschen, när man känner sig gipsad varje gång man har suttit i 10 minuter och när man inte vågar handskas med något under midjehöjd eftersom man bara går och väntar på det där torra klicket i ryggen åtföljt av en smärta som talar om att man skall tillbringa de närmaste dagarna på alla fyra och tre veckor drogad med allehanda piller innan man kan fungera igen. Då blir man inte särskilt spänstig, ungdomlig och ledig i sina aktioner. Man blir ungefär lika avslappnad som en gammal sågbock och på något sätt påverkar det hela fysionomin och man lägger snarare tio år till sin ålder än tvärtom.

När vi kom hem från Sverige efter Jul fick min fru baxa mig till husläkaren - hur hon bar sig åt vet jag inte. Resultatet blev omedelbar remiss till magnetröntgen, åter till husläkaren som som överraskande inte alls trodde att det var mina diskbråck som orsakade smärtan utan snarare en artros. Hon fixade direkt tid hos en reumatolog som höll med och berättade att det troligen inte alls behövdes någon operation utan att det fanns andra lindrigare behandlingar som skulle hjälpa.

Härom dagen besökte jag en den privata kliniken i Narbonne där man injicerade cortison mellan mina kotor under röntgen, vilket gick väldigt smidigt på 15 minuter och sedan var det bara att gå hem. Även om inte behandlingen förväntas få sin fulla verkan förrän om tre veckor och måste göras om en gång om året så är förändringen fantastiskt. Ingen stelhet och smärta på morgonen, jag rör mig som en yngling i mitten av 50-åren och jag känner mig energiskt och positiv.

Varför i herrans namn har jag gått omkring med detta, hela tiden stegrande, besvär i 30 år? Jag har genomgått flera undersökningar i Sverige, magnetröntgen, besök hos ortopeddocent och andra kunniga specialister. Lösningen var alltid operation som innebär risker och därför inte rekommenderats förrän det är riktigt illa och i väntan på det oåterkalleliga ögonblicket egenterapi i form av muskelstärkande övningar i hemmet. Givetvis mängder av smärtstillande, muskelavslappnande och antiinflammatoriska preparat i det akuta läget, som kom allt tätare.

Hela tiden har den svenska sjukvården konstaterat att det är diskbråcket som orsakar smärtan, vilket det uppenbarligen inte självklart är. Dessutom är den svenska sjukvården väldigt Lutheransk. Man måste förtjäna att bli frisk. Det är alltid egna övningar man skall genomföra och om man inte sköter det så kan man gott ha det. Här i Frankrike kan man få massage flera gånger i veckan och hjälp med sin gymnastik - allt betalt av kassan. Man måste inte vara så förbaskat duktig här för att ha rätt till vård. Det finns en stor förståelse för att man kanske inte är så duktig om man har besvär och att lite hjälp och "handpåläggning" förbättrar helhetssituationen. När man blir av med de omedelbara smärtorna så är man ju också betydligt mer benägen att börja röra på sig och träna kroppen.

Jag kan bara säga att jag är imponerad att man inom mindre än tre månaders tid kan få hjälp för ett problem som har påverkat ens liv under decennier och att ingreppet inte ens var varken skrämmande eller besvärligt.

måndag 21 mars 2011

Gryta på lamm i solskenet

Vi sitter mest framför TV:n på kvällarna och tittar på Al Jazeera och följer vad som händer i Nordafrika omväxlande med att följa utvecklingen i Japan. Man blir verkligen imponerad av Al Jazeera och deras mycket kunniga reportrar. Det slår till och med BBC med hästlängder. Jag tänker inte komma med några förnumstiga kommentarer om någondera av de katastrofer som pågår just nu. Man får bara hoppas att allt slutar på ett sätt så människor inte blir alltför lidande, men det ser ju inte så ljust ut.

Min mor ringde i morse och berättade att det var 15 grader kallt under natten och att dom fått 15 cm snö i Nora. Vi har ungefär 30 grader varmare och bättre blir det. Förra veckans födelsedagslunch vid Abbey de Fontfroide blev visserligen inställd på grund av översvämning, men i morgon gör vi ett nytt försök. Det är grannen Rose-Marie som fyller.

Champis måste fortfarande ta fem piller om dagen, men jag undviker blodvite genom att linda in honom i en filt. Efter varje piller får han en svensk räka så han verkar förhållandevis nöjd trots allt. Själv hämtade jag en jättekasse med medicin inför mitt ryggingrepp nästa vecka. Det är lite speciellt här i Frankrike för man får gå till apoteket och köpa sina grejor själv och ta med till läkaren. Dom skall göra en så kallad "infiltration" av cortison mellan ryggkotorna. Jag har nu en påse med allehanda, medikamenter - stora injektionesnålar som ser väldigt skrämmande ut samt lokalbedövningspreparat och antiallergipiller som jag skall äta i förväg. Troligen sparar man mycket pengar för vården genom att patienten själv får ta ut medicinerna och utrustningen så sjukhuset inte behöver hålla lager. Visserligen sköts sjukhusapoteken av Apoteket i Sverige också i de flesta fall, men det här verkar effektivare ur samhällelig synvinkel.

Idag har vi ätit en gammal favorit som jag lagat i, jag vet inte hur många år. Det är en lammgryta som är väldigt god och väldigt enkel att laga till. Så här gör man:

Lammkött så det räcker till alla skäres i bitar. Lammskivor med ben är utmärkt, men man kan ta nästan vad som helst som blir mört när det kokas. Ben är bra för smaken.

En flaska gott vitt vin. Tro inte på svenska kockar som säger att vilket billigt vin som helst duger. Det är nämligen smakämnena man är ute efter så alla Sydeuropeiska kockar vet att det skall vara ett bra vin.

Lök efter smak
Vitlök efter smak
Kvistar av timjan, rosemarin och lagerblad
En citron i tjocka skivor. Använd obesprutade eftersom man skall ha med skalen.

Buljongtärning - jag har provat, kalv-, kyckling- och oxbuljong och alla duger bra. Det blir bara lite olika smak. Lägg tärning(arna) i grytan direkt och låt det lösas i vinet.

Oliver som man gillar - svarta eller gröna

Små skalade potatisar i mängd beroende på hur hungrig man är.

Bryn, köttet i bitar tillsammans med lök och vitlök. Slå sedan på rikligt med vin så det täcker, Lägg i kryddorna och buljongtärningarna, samt citronskivorna. Låt det puttra i ca 1/2 tim eller tills köttet är mört.

Lägg i potatisen och puttra tills den är klar. Man kanske måste hälla på lite vin efterhand om det kokar bort. Det här kan man göra långt i förväg. När man skall äta det lägger man i oliverna och hettar upp. Salta om det behövs. Alla gillar detta - till och med barnbarnen.

Till det här dricker man gärna ett rosévin, men rödvin går också bra eller till och med samma goda vitvin som man använde i grytan. Låt din egen smak avgöra vad du väljer. Ett bra vintips är att köpa ett dyrare och bättre vin än man är van vid. Det blir billigare eftersom man dricker mindre av ett vin fullt av smak. För det är väl smaken man är ute efter - inte alkoholen?

Smaken blir aldrig riktigt lika från gång till gång på den här grytan, men alltid väldigt god.

Jag gör alltid en rejäl omgång och fryser in resterna.


torsdag 17 mars 2011

Champis har varit hos doktorn

Champis har hjärtfel fick vi veta idag av veterinären. Det är så sorgligt! Nu skall han medicinera under en vecka så får vi se hur det utvecklar sig. Vi märkte det genom att han ofta hostar, magrar och dessutom förlorat sin dominans över sin bror. För närvarande är han sur på mig eftersom jag måste tvinga i honom medicin fyra gånger om dagen. Nu är det faktiskt värst för mig eftersom han har mycket vassare klor än jag har.

Det är väldigt sorgligt, men vi hoppas det går att medicinera mot det eftersom han bara är 10 år och det är ju ingen ålder på en katt. Lyckligtvis finns det bra veterinärer och inte kostar det särskilt mycket heller så vi har gott hopp om att han skall blir bättre och inte få några men som påverkar hans liv alltför mycket.

Nu har det regnat i nästan en vecka och ytterdörrarna har svällt så det knappt går att öppna och stänga. Vinodlarna är glada, låga åkrar är översvämmade, byn Cuxac d'Aude är som vanligt under vatten och floden Orbieu ser ut som Mississippi. Så illa som 1999, när Boutenac var en ö i en omkringliggande sjö, blir det nog inte ändå. Vi har fortfarande el, telefon och internet och barometern stiger så det blir nog snart bättre.

Växterna på terrassen växer så det knakar eftersom det är varmt. Det nya blåregnet har fått massor av knoppar liksom vår klätterros. Det gamla blåregnet kommer att få enorma mängder klasar i år så det blir nog spektakulärt om någon vecka eller två.

söndag 13 mars 2011

Födelsedagslunch i full storm

När vi bokade lunch på casinot i Port la Nouvelle för en vecka sedan hade vi tänkt oss en strålande utsikt över ett blått hav och med fyren och piren som vacker fond, men av det blev det inget igår. Det blåste full storm med ett rytande hav och vågor över ett par meter som slog in över parkeringsplatsen. Trots det satt vi i den glasade delen av restaurangen och det var verkligen spektakulärt - lite väl tyckte personalen som evakuerade alla gäster just när vi avslutat deserten.

Förrätt
Maten var emellertid väldigt bra. Själv åt jag en foie gras inrullad i rökt ankbröst med grillat grovt bröd till som förrätt. Som huvudrätt fick jag en fiskrätt på små piggvarsfiléer med ett krämigt potatismos smaksatt med tryffel. Fisken var absolut perfekt tillagad så man trodde nästan man var i Göteborg. Även osten och deserten var perfekta enligt mitt tycke och alla de övriga runt bordet var också väldigt nöjda. Vi var fem personer och hela kalaset gick på under 2000 kronor inklusive ett glas champagne, två flaskor vin samt varsin 5 euros jetong till casinot som avslutning.

Medan damerna lät speldjävulen gripa tag i sig vadade jag ut till bilen som vid det laget stod i fotdjupt vatten. Det var en väldigt lyckad dag som vi alla kommer att minnas både för maten och vädret. Vi hann precis hem för att ta fram lite oliver och nötter eftersom våra nya engelska bekanta skulle komma över på en drink. Dom hyr för sommaren hos våra irländska vänner i byn. I torsdag var vi bjudna på en drink hos ett tyskt par som har bott lite utanför byn i några tiotal år. Dom har byggt om och renoverat ett gammalt bergerie, dvs ett stall för kreatur som man använde förr. Resultatet är ett fantastiskt vackert hus med massor av mark omkring.

Det har regnat hela natten och väderrapporten har lovat regn en hel vecka, men det kan man aldrig lita på. Idag är det sol och 15 grader igen redan på förmiddagen så bönderna kan aldrig lita till naturlig bevattning så här nära Medelhavet. Bönderna skulle nog gärna velat ha lite mer vatten så här års, men vinet mår emellertid inte alltför illa av torkan senare under året eftersom druvorna visserligen blir mindre, men saften mer koncentrerad och ger ett bättre vin. För vår lokala appelation Corbières Boutenac är det till och med förbjudet att bevattna hur torrt det än är, av kvalitetsskäl.

Andra texter om Port la Nouvelle:
Tro inte på dom - turistreportagen alltså
I väntan på födelsedagsmiddagen
Lille Jesus i sammetsbyxor
Barnbarn på besök
Golfe du Lion - närproducerad solsemester

torsdag 10 mars 2011

Att förstå Frankrike och franska språket

Vårpaj med sparris, skinka och chèvre

Jag har varit inne på det förut - det franska språket. Lite av skälet till mitt häcklande är naturligtvis att franskan och jag inte riktigt sympatiserar med varandra. Språket verkar dock älska min fru. Nu börjar det emellertid smyga sig på mig så smått och fjäska in sig så jag är något mer positiv numera. Med växande förståelse har jag mer behållning av TV-program, eller snarare, jag inser att mycket av det är ganska enahanda. Tävlingar är en stor sak i fransk TV och dom säger mer om franska språket än mycket annat.

Kan ni tänka er tävlingsprogram i svensk TV där deltagarna skall ha rättstavning, där deltagarana skall gissa om den bestämda artikeln skall vara "den" eller "det" eller en tävling där man skall avgöra om "gjorde" är en korrekt böjningsform av verbet "göra". Visserligen kan jag teoretiskt tänka mig det eftersom "gjort" heter "göri" på Nora-mål och "göra" heter "gäre" och "säga" heter "segge" på Åmotforsmål, men dom flesta som talar dessa svenska dialekter vet nog hur det heter när dom skriver det ändå. Just sådana program finns i den franska TVn och det är välutbildade människor som tävlar. Ni kan ju förstå att franskan inte bara är svår, den är också alldeles för svår för fransmännen i gemen.

Från gårdagens promenad
Annars är det mest uppåt just nu - våren är här för att stanna och de färska grönsakerna från trakten börjar dyka upp på marknaden. Det är emellertid inte bara språket man måste lära sig. Även andra delar av livet kräver viss träning. Vi har hört förstagångsbesökare från andra länder som klagar på att vissa saker är dyrare än dom trodde. Någon klagade på restaurangpriser och det ligger något i det om man inte vet hur man skall välja. Om man väljer sådana restauranger som endera appellerar på oss turister eller känns enkla att besöka eftersom de är kända kedjor så kan det blir både dyrt och mindre bra. Vi förundrar oss ofta över att på ena sidan gatan kan en typisk turistrestaurang ta mellan 20 och 30 euro för en tallrik med grillad mat och mitt emot finns en gourmetrestaurang som serverar en hel meny med tre rätter gourmetmat för samma pris. Det är bara det att som turist känns det tryggare att hoppa in på den opretentiösa turistrestaurangen i stället för att gå in i den flottare gourmetrestaurangen där maten serveras på vita dukar. Ett misstag många av våra bekanta gör är också att dom väljer a la carte eftersom dom tror att menyerna är sämre mat och det blir ofta en dyr historia.

Man bör hålla utkik efter utmärkelser utanför restaurangerna från någon av de kända matguiderna som Guide Michelin, Bottin Gourmande, Châine de Rôtisseurs eller liknande. De restaurangerna är inte nödvändigtvis dyrare, men man får bra mat för pengarna. En annan sak man kan tänka på är att husets vin ofta är alldeles utmärkt på de flesta restauranger, speciellt hos oss i södern. Dessutom har vingårdarna här en egenhet att sälja BiB med samma viner som man säljer i flaska för en bråkdel av priset så det skiljer sig också från det man är van vid från Systembolaget. Lustigt nog brukar priserna på vin på varuhusen ligga något under priset direkt från vingården, men det är ju roligare att köpa på vingård och så får man ju smaka och träffa den som gjort det.

En annan sak vi hört är att det är så dyrt att handla på marknaderna. Sant det också om man köper sådant som turister förväntas köpa. Enligt min mening bör man inte köpa ost eller torkade charkuterier för dom är oftast svindyra eller av dålig kvalitet. Vin kan man köpa om man får smaka och så bör man passa sig för de mest fantasifulla flaskorna om man inte vill ta hem dom som lampfot. Dessutom har jag lite svårt för den franska vanan att servera smakbitarna av ost och korv mellan tummen och pekfingret samtidigt som försäljaren står och snorar och hostar. Vad man bör hålla sig till är det som är lokalt producerat och säljs av producenten själv för det är både gott och billigt.

Fler funderingar kring språket:
Svenska språket kan också vara knepigt
Tänkt så mycket dumheter jag säger på franska
Franska språket - ett gigantiskt miljöhot
Dubbade filmer suger

söndag 6 mars 2011

Det är helt OK att bli folkpensionär

Frukost

Dagen började med frukost helt värdig en nybliven folkpensionär. Champagne, färska franska jordgubbar och annan frukt samt en liten sandwich med foie gras. Kaffe serverades i Bersåkopparna som min  mor köpte vid tiden och sparat oanvända ända sedan dess - numera i min ägo.


Jag har också fått presenter och gratulationern så jag är alldeles överväldigad. Upplevelsepaket på Hagabadet i Göteborg för oss båda, goda rökverk, fantastiskt fina böcker om släktforskning - den vackra boken om Persbo i Dalarna samt Släktkalenderna 2010 -  samt champagneglas, tofflor och mycket mer, samt massor av hälsningar via email, telefon, StayFriends, Plaxo, Facebook, Skype och vanlig postbefordran. Dessutom har min fru lyckats boka in strålande solsken och 20 graders värme så vad kan man mer begära.

Dessert
Lunchen för oss två blev på vår favoritrestaurang i Narbonne, Le Petit Comptoire, som aldrig gör oss besvikna. Den traditionella lunchen med våra grannar får vänta eftersom en av dom är i Lyon. Nästa helg blir det emellertid lunch på Casinot i Port La Nouvelle, dock utan spel och dobbel, men fantastisk mat och fin utsikt över fyren, stranden och hamninloppet.

Efter lunchen idag tog vi en långpromenad på stranden i Narbonne Plage. Det var fullt av folk, segelbåtar och lekande barn i värmen.

Tack alla för att ni gjort min födelsedag minnesvärd - Sara, Gustavo, Emiliano & Mateo, David & Jessika, Johanna, Per & Hjalmar, Maywor, Fredrik, Christer, Mimi & William, Åsa & Robert, Jan & Gia, Eva, Kinna, Anita, Annette, Arne, Rose-Marie, Annette och Eveline, Tom & Janis, Bobby-Jo & John, samt de gamla skolkamraterna och barndomsvännerna Ingrid, Gun-Brith, Carl-Göran, Solveig, Johnny, Jan, Jan, Marianne, Gunnar och Elisabeth. Om några grattningar dyker upp efter detta så får dom känna sig omnämnda också. Tack än en gång alla.

En väldigt praktisk födelsedagspresent är också att det verkar som om RyanAir från de 15/4 kommer att flyga mellan Beziers och Paris Beauvais fyra dagar i veckan. Till Paris Beauvais kommer man både från Skavsta och Göteborg, vilket gör att våra vänner kan åka till en flygplats "nära oss" som det heter.

torsdag 3 mars 2011

Ett brev kostar så mycket - eller hur det nu var?

Det kunde vara värre!
Jag har börjat få lite födelsedagspost. Idag kom ett brev från kompisen Eva. Jag öppnade det givetvis inte men kunde konstatera att portot för ett inte särskilt tungt och och inte särskilt stort brev var 162 kronor. Jag roade mig med att kolla med La Poste och dom skulle ha tagit 8,50 Euro för samma brev till Sverige. Eva berättade att damen i kassan hade sagt att det kostade 150 kronor + 12 kronor eftersom det var skrymmande. Det gick inte igenom en springa i en tolk som hon hade. När hon klistrat på alla märkena så sa hon, "Ja då blir det 136 kronor då"!? Minus- och plustangenten sitter ganska nära varandra på räknedosan och så är knapparna små också.

Eva kollade samma dag vad biljetterna från Skavsta till Girona kostade, med RyanAir. Det skulle bli 172 kronor tur och retur så om hon lagt till en tia kunde hon kommit med brevet själv. Nog är det knepigt vad olika saker kostar?

Annars har vi i byn numera också posten hos specerihandlaren. Jag vet att många inte gillar det, men jag kan inte riktigt förstå problemet i princip. När vi bodde i Björboholm hade vi poststation i Gråbo som var öppen helgfria fredagar mellan 11.30 och halv tolv, varannan vecka - OBS, skämt!! När det flyttade till Shellmacken så ökade öppettiderna avsevärt så det var faktiskt en förbättring.

Man måste ju förstå Posten också. Det blir dyrt att ha mängder av postfastigheter runt om i landet för de få timmar man kan ha öppet. Pengar satsade på fastigheter ger på sin höjd en avkastning på 11-12% på kapitalet och det är ett "myggpiss-i Mississippi" jämfört med vad man kan skinna folk på genom att distribuera brev.

Annat var det förr när Posten kunde bygga "gratis". På den tiden var ränteinkomsterna för de få dagar man försenade transaktionerna mellan den som skickade och den som tog emot betalningar på Postgirot så stora att det kunde finansiera hela Postens byggverksamhet. Det var på den gamla goda tiden när man både fick och fick betala ränta på banken.

Jag har som sagt inget att invända mot att den lokala handlaren eller bensimmacken tar över enkla postärenden. Däremot tycker jag inte det är trevligt när posten ligger i de kombinerade godis-, tobak- och spelbutikerna. Visserligen finns ofta en särskild postkassa som posten säkert har avsett skall vara bemannad, men det är den ju aldrig. Där får man stå och stampa i kön bakom dessa horder av travfantaster, lottooptimister och styktipsfanatiker tillsammans med smågodiskunder och tobaksköpare. Det kan ta tid!
Detta gäller Sverige - i Frankrike har jag inte upplevt samma sak, men så äter man inte smågodis heller och tobak och spel tillhandahålles på därför avsedd plats.

Ett tips till vänner som fortfarande skickar julkort. Om ni skickar många - säg hundra - så tjänar ni så mycket om ni tar med er bunten julkort och postar dom i Frankrike så att ni får RyanAirbiljetten gratis nästa gång ni kommer. Vi kan lägga på dom i början av december åt er bara ni klistra själva.

onsdag 2 mars 2011

Köpa blommor på distans och andra sätt att fira födelsedagar

Vi har lämnat av våra amerikanska vänner vid flyget i Toulouse idag. Dom skall åka hem till Boston, om än motvilligt. Tom vill helst stanna här och renovera färdigt deras "monsterhouse" som mer och mer börjar bli ett mönsterhus. Dom kunde emellertid åka med lätt hjärta för den kallkälla som uppstått och sakta fyllde grannens undervåning kom inte från deras hus utan från det kommunala systemet.

Vi tänkte passa på att åka till IKEA och köpa Kalles kaviar och lite annat, men det blev inget. Vi tog fel avtag och hamnade på betalvägen och den hade inget avtag förrän efter 16 kilometer och så viktigt är det inte med Kalles kaviar. Jag gillar inte Kalles så för min del gör det detsamma.

Gillar gör jag emellertid den stundande drösen av födelsedagar som traditionsenligt firas på diverse utsökta gourmetrestauranger. Om några dagar är det min tur att bli firad och sedan kommer den ena vännen efter den andra i strid ström. Härom dagen var det min mor som firades på en ansenligt nästan 90-årsdag och i går var det vår vän Evas mor som firade sin gott och väl 90-åriga födelsedag. Båda är fantastiskt vitala och kompetenta damer som klarar sig fint. Tråkigt nog bor båda i Sverige så firande fick bli på avstånd via telefon.

Vi brukar ringa till någon lokal blomsterhandel i Sverige och beställa blommor och betala med vårt kort. Det har aldrig varit något problem med detta, men den här gången gick jag på pumpen hos en av Noras blomsterhandlare. Dom kunde inte levererar blommor och ta betalt med kort eftersom dom var anslutna till Interflora. Interflora har nämligen utrustat dom med nya kortterminaler där man inte kan mata in kortnummer manuellt. Jag sa att jag inte använde Interflora eftersom jag ville ha blommor för pengarna, inte förmedlingsavgifter. Dessutom är min erfarenhet att om man ringer och pratar med blomsterhandeln så är risken mindre att man får skräpblommor.

Expediten var ledsen, men kunde inget göra. Dom hade inte tänkt på den här konsekvensen. "Men", som hon sa, "Interflora förklarade vad bra det här var som skydd mot bedrägerier". Man kan ju undra hur man skulle vara funtad om man begår kortbedrägerier för en kostnad av en bukett blommor som dessutom levereras till en släkting eller vän. Inte särskilt intelligent i alla fall.

Nu löste det sig till belåtenhet ändå för jag ringde till Noras andra butik - Kanans Blomsterhandel - som utan problem levererade de mest fantastiska tulpaner. Min mor sa att det var bra för dom är bäst i vilket fall som helst och hon vet vad hon talar om.

Man undrar om inte Interflora har passerat bäst-före-datum i näthandelns och elektroniska telefonkatalogernas tidevarv.

Någonting som tydligen aldrig uppnår en mättnad på marknaden är skor. Var man än går i vilken stad som helst i världen så är var tredje affär en skoaffär. Nu har min fru hittat ett par nätskoaffärer också och dom har allt!!. Vem köper alla dess skor och hur fort blir dom utslitna? Det enda som inte finns längre är bensinmackar med biltillbehör och sportaffärer med idrottsutrustning. Inte för jag bryr mig om någondera för det ena blir man oljig och får ont i ryggen av och det andra blir man svettig av så det får vara. Däremot har jag på min brors inrådan köpt mig en träningsboll som jag kan sitta på när jag ser på TV. Det skall vara bra för att stärka småmusklerna i ryggen, vilket jag behöver. Det är förunderligt vad "det tar" att sitta en timme på en sådan boll och balansera.
Gadgeten innehöll ett fel