Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

fredag 25 mars 2011

Jag har genomgått en föryngringskur

Lagom till att jag blir folkpensionär har jag helt plötsligt blivit 10 år yngre. Jag har insett att en av de saker som mest påverkar hur gammal man ser ut är en rörelsemönster och därför har jag ansträngt mig att röra mig ledigt och avslappnat i den mån jag kunnat. Nu är det inte så förbaskat lätt när man man ser ut som en vinkelhake varje morgon innan man kommer in under den heta duschen, när man känner sig gipsad varje gång man har suttit i 10 minuter och när man inte vågar handskas med något under midjehöjd eftersom man bara går och väntar på det där torra klicket i ryggen åtföljt av en smärta som talar om att man skall tillbringa de närmaste dagarna på alla fyra och tre veckor drogad med allehanda piller innan man kan fungera igen. Då blir man inte särskilt spänstig, ungdomlig och ledig i sina aktioner. Man blir ungefär lika avslappnad som en gammal sågbock och på något sätt påverkar det hela fysionomin och man lägger snarare tio år till sin ålder än tvärtom.

När vi kom hem från Sverige efter Jul fick min fru baxa mig till husläkaren - hur hon bar sig åt vet jag inte. Resultatet blev omedelbar remiss till magnetröntgen, åter till husläkaren som som överraskande inte alls trodde att det var mina diskbråck som orsakade smärtan utan snarare en artros. Hon fixade direkt tid hos en reumatolog som höll med och berättade att det troligen inte alls behövdes någon operation utan att det fanns andra lindrigare behandlingar som skulle hjälpa.

Härom dagen besökte jag en den privata kliniken i Narbonne där man injicerade cortison mellan mina kotor under röntgen, vilket gick väldigt smidigt på 15 minuter och sedan var det bara att gå hem. Även om inte behandlingen förväntas få sin fulla verkan förrän om tre veckor och måste göras om en gång om året så är förändringen fantastiskt. Ingen stelhet och smärta på morgonen, jag rör mig som en yngling i mitten av 50-åren och jag känner mig energiskt och positiv.

Varför i herrans namn har jag gått omkring med detta, hela tiden stegrande, besvär i 30 år? Jag har genomgått flera undersökningar i Sverige, magnetröntgen, besök hos ortopeddocent och andra kunniga specialister. Lösningen var alltid operation som innebär risker och därför inte rekommenderats förrän det är riktigt illa och i väntan på det oåterkalleliga ögonblicket egenterapi i form av muskelstärkande övningar i hemmet. Givetvis mängder av smärtstillande, muskelavslappnande och antiinflammatoriska preparat i det akuta läget, som kom allt tätare.

Hela tiden har den svenska sjukvården konstaterat att det är diskbråcket som orsakar smärtan, vilket det uppenbarligen inte självklart är. Dessutom är den svenska sjukvården väldigt Lutheransk. Man måste förtjäna att bli frisk. Det är alltid egna övningar man skall genomföra och om man inte sköter det så kan man gott ha det. Här i Frankrike kan man få massage flera gånger i veckan och hjälp med sin gymnastik - allt betalt av kassan. Man måste inte vara så förbaskat duktig här för att ha rätt till vård. Det finns en stor förståelse för att man kanske inte är så duktig om man har besvär och att lite hjälp och "handpåläggning" förbättrar helhetssituationen. När man blir av med de omedelbara smärtorna så är man ju också betydligt mer benägen att börja röra på sig och träna kroppen.

Jag kan bara säga att jag är imponerad att man inom mindre än tre månaders tid kan få hjälp för ett problem som har påverkat ens liv under decennier och att ingreppet inte ens var varken skrämmande eller besvärligt.
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel