ELLER HUR?

Förr i tiden kunde det hända att när tant Edla var på besök ville man visa henne ortens sevärdheter. Man sa då: "Kanske vi skulle åka till Siggebohyttan och dricka kaffe. Där har du ju aldrig varit, ELLER HUR?" Eller: "Du fyller ju 50 år i juni, ELLER HUR?" De små orden "ELLER HUR" andvändes för att söka bekräftelse på ett eget påstående som man i och för sig var ganska säker på var sant.

Så var det till inte alltför länge sedan. Numera har de alltid så innovativa stockholmarna bestämt sig för att man kan använda "ELLER HUR" som svar på nästan vad som helst som någon annan kläcker ur sig. Det blev väl lite enformigt att använda "PRECIS", "EXAKT" och "OK" som svar på snart sagt allt som yttrades. Man måste ju visa att man kan variera sitt språk. Det är inte nog med att man har ändrat betydelsen från att vara något man säger själv för att få bekräftelse, man har också gjort det till ett påstående. Det frågande "ELLER HUR?" har blivit ett bekräftande "ELLER HUR!!"

Nu kan man väl ursäkta om fjortisar vill hänga med i den senaste jargongen och visa att man är inne, men när journalister, kulturpersonligheter och politiker strör ut sina "ELLER HUR" som konfetti i radio och TV blir åtminstone jag trött och lite ledsen. Jag lyssnade på Spanarna i morse - ett oftast genialt program - men idag hade dom Göran Rosenberg som gästspanare. Jag tror att han replikerade "ELLER HUR" minst 10 gånger under programmets gång. Jag stod och diskade morgondisken och försökte  hålla räkningen, men gav upp efter sex gånger på rad. Jag kanske har orealistiska krav, men jag tycker att en person som Göran Rosenberg borde veta bättre. Du var nervös Göran, ELLER HUR? "Ja, ELLER HUR!", kan jag höra Göran svara.

Det riktigt hemska är att man vänjer sig. Första gången en person svarade mig "ELLER HUR" utan någon som helst sammanhang höll jag på att skratta rakt ut, men kunde lyckligtvis hålla mig. Det var efter jag insåg att personen inte drev med mig. Min första tanke var att personen tyckte jag visade bristande ödmjukhet och ville påpeka att det varit klädsamt med ett litet "eller hur?" efter mitt påstående. Som det nu var lät det så fullständigt absurt i sammanhanget. Numera reagerar jag bara när det blir till övermåtta och ibland kan jag inte riktigt minnas hur man använde frasen förr.

Man undrar varför stockholmare har ett sådant behov av att förstöra svenska språket. Eftersom dom kontrollerar debatten, media och modet så får ju deras tokigheter ett så enormt genomslag. Till slut blir inget tillräckligt tokigt för att inte så småningom hamna i SAOL, enligt principen att det är allmänt vedertaget - i Stockholm.

Institutet för nordiska språk förklarar den traditionell användningen av frasen "eller hur": "Ett vanligt sätt att avsluta ett påstående så att det omvandlas till en fråga. Det vanliga svaret är: Ja". (fritt översatt från engelska)

Den nya användningen kanske kan definieras som följer: "Ett vanligt sätt att instämma i ett påstående genom att använda en utebliven fråga som ett påstående".