google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: december 2012 google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

tisdag 11 december 2012

Smutsiga sjukhus kan orsakas av hög kompetens inom fel område?



Jag läser idag i DN att patienterna på Sveriges sjukhus är djupt missnöjda med renheten på avdelningarna. Det är främst de stora universitetssjukhusen som är snuskiga. Jag kan bara inte låta bli att kommentera detta eftersom jag under de sista tio åren i mitt yrkesliv ägnade mig bland annat åt att försöka få vården att inse att städning har en annan betydelse på ett sjukhus än det har på ett kontor eller vilken annan arbetsplats som helst.

Man talar om stödverksamheter och kärnverksamheter. Svårigheten för de flesta organisationer är att inse vad som är dess kärnverksamhet. Alltför många inbillar sig numera att det är att tjäna pengar. Inom den offentliga vården tjänar man ju inga pengar så därför tolkar man det som att det gäller att spara pengar. På rak arm kan jag inte komma på en enda hederlig verksamhet vars kärnverksamhet är att tjäna/spara pengar. För vården inser var och en att kärnverksamheten måste uttryckas i termer av vård, omsorg och att höja befolkningens allmänna hälsotillstånd.

När man definierat sin kärnverksamhet måste man analysera vilka stödverksamheter som direkt påverkar kärnverksamhetens kvalitet och vilka som är av mer kosmetisk karaktär. Det är här städningen kommer in. I de flesta verksamheter tillhör städning de kosmetiska stödverksamheterna, som visserligen orsakar otrivsel och olägenheter om den inte fungerar, men mer än så är det inte. Problemet är att de som utbildas på att utforma avtal om service använder sig av kunskap från andra verksamheter. Man placerar in städning i prioritet på samma sätt för ett sjukhus som för ett kontor. Således kan man spara stora pengar på städning eftersom det faktiskt är en mycket stor utgiftspost och inte särskilt viktig.

Nu är inte städning en verksamhet som alla andra på ett sjukhus. På ett sjukhus är städning en verksamhet som direkt påverkar kärnverksamhetens kvalitet och följden av brister kan bli förödande för människors hälsa.  Ingen skulle komma på iden att slarva med renheten i ett laboratorium för elektronikframställning, men på ett sjukhus med dess infektionskänsliga patienter tvekar man inte att upphandla städtjänster på ett slentrianmässigt sätt. En huvudregel när man organiserar verksamheter som är viktiga för kärnverksamheten, som i det här fallet städning, är att man ogärna lämnar det till en utomstående leverantör utan behåller den inom den egna organisationen så att man har kontroll över kvalitet och resultat.

Man undrar lite över att just de stora sjukhusen har den smutsigaste miljön. En förklaring som ligger nära till hands, ur min erfarenhet, är att det är just där de mest kompetenta personerna på upphandling av tjänster finns. Eftersom kompetens i dessa sammanhang alltför ofta är synonymt med att spara pengar snarare än att stödja kärnverksamheten på bästa sätt så blir det på de stora sjukhusen som de bästa spararna finns. Samma syndrom finns för övrigt inom skolan.

Redan på 80-talet belönades chefer för kommunernas fastighetsavdelningar för att man tjänade så mycket pengar åt kommunerna. Det gjorde man genom att ta ut så orimligt höga hyror av de egna verksamheterna att det inte blev pengar över till kärnverksamheterna. På skolans område hade man således inte råd med undervisningsmaterial, samtidigt som fastighetsdirektörerna fick beröm för att deras verksamhet gick med oerhörda vinster. Vad jag förstår från nyhetsflödet så fortgår även dessa avarter i svenska kommuner.

Ett intressant forskningsresultat från England visar att städning utan stress på sjukhus resulterar i snabbare tillfrisknande för patienterna. Underligt - ja - men så här hänger det ihop. Vårdpersonalen är oftast så stressad att dom inte har tid att sätta sig ned och tala med patienterna, vilket är negativt och orsakar oro och längre vårdtider. De icke stressade städarna kan emellertid ta sig några minuter med patienterna, vilket ger mycket positiva effekter för tillfrisknandet. Om man skall tala i ekonomiska termer så sparar detta stora pengar för vården eftersom varje dag man kan förkorta tiden på sjukhus innebär oerhört stora kostnadsminskningar. Men - nog vore det bättre att vårdpersonalen fick de minuterna per patient och lät städarna ägna sig åt att göra ett bra jobb inom sitt område.

Nedan finner ni några länkar som behandlar samma problematik:


måndag 10 december 2012

Några kuriösa tips?



Vi var bjudna på middag häromkvällen hos några andra invandrare som vi träffar då och då på olika evenemang. Ett annat par var också inbjudna - också invandrare. Man fick lära sig en del förvånande saker under middagens lopp.

Vi inmundigande av vinet fick vi lära oss av en av gästerna att ett vin från Corbières måste dekanteras och luftas i 48 timmar innan man dricker det. Eftersom både min fru och jag har arbetat med vin i några år och dessutom känner till vinerna från regionen ganska väl, så undrade vi om det verkligen gällde alla viner från området – jodå det gjorde det. Nu var damen som uttalade sig inte av den sorten som man riskfritt ifrågasatte, så vi lät frågan falla. Om någon gillar platta och lite oxiderade viner så är det väl drickarens ensak tyckte vi.

Med denna insikt i bagaget protesterade jag inte heller när vi fick lära oss hur man i sageskvinnans hemland fick grillat kött att bli riktigt mört och läckert, men det föranledde mig att undersöka saken på Google när jag kom hem. Så här gör man:

I hälsokostaffärer köper man plattor av rött cederträ som man låter ligga i vatten så det blir riktigt genomdränkt. Man lägger sedan köttet mellan dessa plattor och grillar det.  Jag blev lite konfunderad eftersom jag arbetat en del med rött cederträ som konstruktionsmaterial. Följande gäller om man får tro de organisationer som sysslar med arbetsmiljöfrågor i träbranschen:

Rött cederträ innehåller en eterisk olja som har sina stora fördelar, men också några riktigt tråkiga nackdelar för den som arbetar med det. All bearbetning av materialet måste ske med ansiktsmask och man bör bära handskar. Jag märkte själv, trots försiktighet, att jag fick en viss svullnad i halsen av såg- och filspån från trät. Om rött cederträ förekommer i konstruktioner (det är oerhört vanligt i takshingel och fasader i USA) som fattar eld måste elden bekämpas så att man inte utsätts för röken och rökdykarutrustning med separat lufttillförsel måste bäras. Dokumenterade följdverkningar av arbete med rött cederträ utan skyddsanordningar är bl.a. cancer i luftvägarna.

Bland de goda egenskaperna hos rött cederträ är att det inte ruttnar eller behöver behandlas på något sätt. Man måste emellertid använda rostfria skruv och fästanordningar eftersom trät faktiskt ”äter upp” vanliga galvaniserade skruvar efter kort tid. Det angrips vidare inte av några som helst träätande insekter vilket är tacknämligt i varmare klimat. Av samma anledning är det mycket effektivt mot ohyra i linneskåpet att lägga ut några små klossar av trät bland mormors broderade örngott. Man bör dock tvätta händerna innan man äter om man har handskats med träet för mycket. 

Om man däremot söker på rött cederträ på matlagningssajter och då speciellt sådana som är hälsomedvetna får man en helt annan bild. Här prisas rött cederträ för sina undergörande egenskaper såväl som smakförhöjare som för förmågan att möra kött. Jag vill inte påstå att jag är förvånad över resultatet med tanke på att trät till och med kan möra vanliga galvaniserade skruvar. Beviset för dessa fördelar är att de amerikanska indianerna lär ha använt rött cederträ i sin matlagning sedan urminnes tider. Eventuella rykten om att det skulle vara hälsofarligt viftas bort på dessa sajter och påstås vara fördomar. 

Nu vet jag inte vad som händer vid kontakt mellan matvaror och trät vid ett par hundra grader i en grill, som gör det så förträffligt, men jag tänker inte försöka blanda det med mat ändå. Jag eldar faktiskt inte ens i öppna spisen med de bitar av cederträ som jag har fått över sedan jag byggde min pergola. Jag borde nog göra det eftersom röd ceder har, på grund av oljan, en lägre flampunkt. Detta gör att man i USA har problem när sådana hus brinner. Elden hoppar lätt från hus till hus när gaserna tar eld. Som konstruktionsmaterial är det emellertid fantastiskt på alla andra sätt och för mig räcker det bra.

Det skrämmande är att samma material kan beskrivas i så oerhört olika tongångar av myndigheter som sysslar med arbetsmiljöfrågor och sådana grupper som vill lära oss att leva sunt och riktigt i övrigt.

PS/För den som vill möra kött på ett mer riskfritt sätt kan jag rekommendera att man skivar en kiwi och varvar med köttskivorna tillsammans med lite olivolja över natten. Tipset kommer från en jägare som ofta behöver möra färskt kött. Det fungerar jättebra.

onsdag 5 december 2012

Fransmän vet inte att man tar ut kommunalskatt i Sverige



I Frankrike kan man oftare och oftare läsa om hur välskötta de svenska statsfinanserna är. Man jämför då med Frankrike som man menar är det enda europeiska land som har högre skattetryck än Sverige och ändå inte är lika välordnat. Man pekar på hur hög kvalitet den svenska vården, omsorgen och skolan har.

Nu är det nog många läsare som höjer på ögonbrynen – säkert av olika orsaker. Vi svenskar vet ju numera att den svenska skolan är urdålig – åtminstone om Björklund får berätta om det. Vi vet också att omsorgen om gamla och sjuka är under all kritik i Sverige – åtminstone om man får tro media och många debattörer. Fransmännen tror också att Sverige är ett jämställt land, men det är ju bara att fråga Gudrun Schyman så får man veta att vi ligger bara snäppet över Afganistan när det gäller kvinnors rättigheter och möjligheter.

Det här illustrerar bara att vad som står i tidningarna och vad som förmedlas av olika tyckare och av politiker inte är så mycket att fästa sig vid. Verkligheten är ofta en annan och mer komplex. Jag har drygt 60 års erfarenhet av att bo i Sverige och de senaste dryga 5 åren har jag bott i Frankrike. Jag kan bara konstatera att länderna är ganska lika vad gäller ambitionerna inom skola, vård och omsorg. I många fall har Frankrike löst det bättre, men i många andra fall är Sverige duktigare. 

Vad gäller skolan tvistar man om vilken som är sämst. Fransmännen tycker deras skola är uslast, medan svenskarna nog anser att den svenska skolan ligger i botten. När det gäller sjukvård har jag erfarenhet själv och där är det ingen tvekan om, som jag ser det, att Frankrike har en högre kvalitet och bättre åtkomlighet. Vilket land som har den bästa äldreomsorgen kan jag inte bedöma, men attityden och respekten för äldre är oerhört mycket bättre i Frankrike.

Så kommer vi till vad det kostar. I den franska propagandan påstår man att Sverige har lägre skattetryck än Frankrike. Högern påstår detta för att finna argument för att sänka skatterna och socialisterna använder det som argument för att, med höjda skatter, skulle det bli lika bra som i Sverige. Vad som förvånar mig är att den franska debatten fullständigt missuppfattat det svenska skattesystemet. Man jämför nämligen bara statliga skatten. Kommunalskatt anses nämligen inte vara skatt i Frankrike. Sanningen är nämligen den att den statliga inkomstskatten i Frankrike faktiskt är något högre än den svenska för vanligt folk. Däremot är den upplagd på ett annat sätt. Här sambeskattas man och skatten bestäms av hushållets storlek. Väldigt många fransmän, liksom i Sverige, betalar ingen statlig skatt alls. En riktlinje som en normalinkomsttagare har för hur hög inkomstskatten blir är att den är en månadslön om året. Möjligheter till avdrag är oerhört begränsade för vanliga människor – man får exempelvis inte dra av räntor på lån.

Men – håll i er nu – kommunalskatten är oerhört låg – nästan försumbar i Frankrike. Att minst 30% av allt man tjänar i Sverige går till kommunen oavsett om man är rik eller fattig har franska media och politiker fullständigt missat. Dessutom tas nästan inga avgifter ut för kommunala tjänster i Frankrike – det ingår i ”kommunalskatten”. Vi betalar ca 12 000 kronor per år i kommunala skatter/avgifter, men då ingår TV-avgiften, fastighetsavgift och renhållning mm. Kommunalskatten varierar med boende och ort. Vi vet vänner som betalar en ”fantasisumma” på 40 000 kronor om året, men då har dom stora och dyra hus med mycket mark och hög standard.

Det i Sverige så omdebatterade RUT-avdraget löser man i Frankrike så att alla seniorer som behöver hjälp i hemmet kan anmäla detta till kommunen, som då förmedlar hjälp från någon hemmafru som vill arbeta extra. Kommunen ordnar alla formaliteter och den som köper tjänsten betalar en del av vad det kostar och kommunen står för resten. Detta avser hemhjälp som man själv anser sig behöva, inte sådan som det sociala står för på grund av att kunden är gammal eller sjuk. Att det skulle vara förnedrande att städa åt andra är en helt främmande tanke i Frankrike. 

Vad gäller ROT så finns det också för vissa speciella arbeten och för speciella ändamål. Skillnaden mot i Sverige är emellertid att här får man avdrag för material, men inte för arbetskostnad, tvärtom mot i Sverige. Dessutom måste en oberoende inspektör besiktiga arbetet innan avdrag beviljas. Själva fick vi 60% bidrag till installation av klimatanläggning efter den varma sommar då flera äldre dog i sina hem på grund av värmen.

Jag försöker inte diskutera vilket land som löst sin offentliga finanser bäst, bara peka på att man inte kan tro på politiker, media och tyckare när dom jämför olika länder. Dom har ofta ett egenintresse att ljuga, förtiga eller överdriva på ett sätt som stödjer det dom vill hävda är det riktiga utifrån sin politiska agenda.