google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Livskvalitet som pensionär i Europa: augusti 2013 google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

onsdag 28 augusti 2013

Är lydnad alltid en dygd?

Vid lunchtid på onsdagen kom jag med bil på Odinsgatan från centralstationen i Göteborg till Polhemsplatsen för att svänga upp mot Stampbron och Nya Allen. En fil samt en bussfil finns, samt ett rödljus. Efter rödljuset korsar man spårvagnsspår i båda riktningarna. Efter att man passerat spårvagnsområdet skall man väva in i den korsande och mötande trafiken som kommer från Odinsgatan. Mötande trafik från Odinsgatan var tät och närmast stillastående. Detta gjorde att det var omöjligt för trafiken i vår fil att väva in. För att göra det måste vi komma fram till den korsande kön och skulle då befinna oss inom det gulmarkerade område där ingen bil får finnas eftersom det är spårområde. Samtidigt var den parallella bussfilen tom. Bilisten främst i kön kunde sina trafikregler och stod envis kvar före spårområdet, vilket gjorde att han inte kunde komma i fråga för vävning. Tjugo minuter gick och han stod envist kvar trots att kön bakom snart sträckte sig till Götaälvbron. Fler och fler bilister bröt sig ut och valde alternativ väg, men ingen valde bussfilen som var tom. Två cykelpoliser kom förbi, observerade och fortsatte. Eftersom jag har fransk bil tog jag bussfilen - annars hade jag väl stått där än. Fler följde mitt exempel och stockningen löstes upp.

Senare på dagen var jag på ICA Maxi och handlade. Damen före mig hade en välfylld vagn, men hon tog förhållandevis lång tid  sig att lasta upp på bandet. Det visade sig att hon nogsamt vände varje liten förpackning så att streckkoden pekade åt rätt håll, som föreskrivet var och det tog tid för henne. Jag upplevde inte att kassörskan hade några problem med mina huller-om-buller-varor och hon såg glad och nöjd ut och snabbt gick det.

Jag skrev häromdagen om alla möjliga och omöjliga hastighetsbegränsningar som finns på svenska vägar numera. För en person som är van vid den vansinniga trafiken på franska mindre vägar år det slående hur slaviskt de flesta i Sverige följer hastighetsbegränsningarna även när vägen är närmast tom, som den var den söndag jag reste. Visst ser man de obligatoriska Audi- och BMW-förarna som med råge kompenserar för de som är långsamma och laglydiga, men dom finns ju i alla länder. Det som gör mig mest förvånad är att man inte ens gasar på lite när man kör om en lastbil. Det tar ganska lång tid att köra om en långtradare som kör 90 om man själv mesar på i 100 som är tillåten fart.

Min mor har lite svårt att röra sig längre sträckor. Min bror och jag kör därför upp lite på trottoaren vid hennes port för att underlätta när vi hämtar henne. Vi hindrar ingen och trafiken i Nora är inte särskilt intensiv, särskilt inte där. De onda ögon och kommentarer som detta hemska brott ränderar är emellertid inte att leka med fast man väl inser skälet till brottet.

Visst är det bra med en befolkning som följer landets lagar, men även lydnad kan det bli för mycket av. Ifrågasättande, egen tankeförmåga, sunt förnuft och lite olydnad skadar inte heller. Det har jag fått lära mig i Frankrike där dessa egenskaper skattas högt.

måndag 26 augusti 2013

Värmland och Harryhandel


Jag besökte platsen för min första anställning, nämligen Centralskolan i Chalottenberg. Där skolan låg finns nu ett gigantiskt köpcentrum för norrmän. Några hundra meter väster om detta bygger man Europas största köpcentrum och lika långt österut en ett enormt centrum för sk. sällanvaror - kyl, frys, datorer, bygg osv. 

När vi var där var det lugnt, men normala helger och under semestern är hela riksvägen fullparkerad, dussintals bussar finns på parkeringen och kön för att komma in i centrat är oändlig. Bara norska talas. Om man får döma av utbudet är det förutom mat främst sprit, cigaretter och hinkvis med kosttillskott för att bygga muskler som attraherar vår grannar från Norge.

Vi åkte också in i Norge till Magnor som under 60-talet var rena Klondyke när den värsta margarin, mjöl och sockerimporten från Norge skedde. Idag är Magnor närmast en spökstad där servicen är minimal. Samma gäller för Kongsvinger i Norge och även för Åmotfors som ligger någon mil för långt in i Sverige för Harryhandeln.

Vi besökte även min brors sommarstuga, som ligger vid den vackra Bysjön. Jag och min bror tillbringade alla somrar där på morföräldrarnas gård och min bror har behållit en vacker tomt och skogsparti vid sjön i familjens ägo. Precis ovanför ligger min mors barndomshem Berget som är en mycket vacker gård med gamla anor.  Jag hade hoppats ägaren skulle vara där - hon var min barnvakt när jag var barn.

http://slaktforskning.blogspot.se/2010/11/hur-man-kan-dokumentera-berattelser.html

http://france-midi.blogspot.se/2012/02/alla-vill-vara-bra-pa-nagot.html





lördag 24 augusti 2013

Upplevelser i Sverige

30, 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110 och 120. Jag vill inte visa att jag kan räkna - det är alla olika hastighetsbegränsningar som vi fick ta hänsyn till på en resa från Göteborg till Nora via Stockholm. Ofta varade dom bara några hundra meter eller ett par kilometer och i alltför många fall var de kopplade till en fartkamera. För mig som lärde mig köra på den gamla goda tiden är det jobbigt. Vi fick ju lära oss att man främst skulle ha uppmärksamheten på vägen och trafiken. Om man idag är så omdömeslös att man inte främst kollar hastighetsstolpar så blir det väldigt dyrt. Åtminstone jag kan inte klara av att följa trafiken och dessutom hålla reda på vilken hastighet som gäller just på den lilla vägsnutten eftersom det ständigt skiftar utan för mig begriplig anledning.

Som vanligt när vi besöker Sverige så har vädret varit fantastisk fint utom när vi lämnade Göteborg för då öppnade himlen sig med bravur. Eftersom jag hade ryggskott tvingades min fru köra ända till Stockholm, vilket blev lite tradig för henne i det tråkiga vädret.

I Stockholm hann vi med att lämna barnbarnen hos dottern Sara, äta middag med sonen David och Jessika och dessutom träffa bror/svåger Jan med fru. Som bonus var min frus brorson hemma från USA med familj - trevligt.

På torsdagen tog min fru tåget till Göteborg och jag stannade för att besöka Släktforskardagarna i Köping. På Örebro Central upplevde jag det världsunika att man kunde höra alla utrop klart och tydligt i högtalarna. Det har jag aldrig upplevt på en järnvägsstation förut

Noras nya bussterminal har något annat märkligt att beskåda Jag sa till min bror, som kör buss, att dom borde nog lägga asfalt på grusplanen där bussarna kör för varje gång en buss kommer in dammar det så man knappt ser handen framför sig. Kära du sa han, det är ett bevis på den yttersta dumheten - planen är nämligen asfalterad, men eftersom arkitekten tyckte att asfalten var för mörk beordrade han att den skulle täckas med ljust grus. Som arkitekt undrar jag givetvis vem den kollega kan vara som fått ett sådant hjärnsläpp. Är det någon som vet? Man undrar ju stillsamt vad som skall hända med det "vackra" gruset när man tvingas snöploga i vinter.


I övrigt har jag träffat gamla vänner från skoltiden och ungdomen, vilket var väldigt trevligt. Min mor och jag tog en tur till Järnboås och upplevde gamla miljöer, bland annat min gamla fiskesjö och Rastaälven där jag dök efter flodpärlmusslor som ung. 

Idag, lördag har jag besökt släktforskardagarna i Köping, vilket var trevligt - även där träffade jag många vänner. En del kände jag bara från nätet förut.

I morgon blir det resa till Eda i västra Värmland, som också blir en nostalgitripp.








lördag 17 augusti 2013

Från Boutenac till Sverige med barnbarn

Flyga skall man inte för det är väldigt miljöovänligt - åka bil skall man inte ens tala om. Man skulle kunna tro att man därför skulle vilja göra det både billigt och attraktivt att använda alternativa fortskaffningsmedel. Vi har läst i tidningen att det är så krångligt att åka kollektivt i Stockholm om man skall betala för det och i Göteborg är det lika illa. Där klår man upp resenärerna också för säkerhets skull med jämna mellanrum så dom skall lära sig vad som gäller.

Att köra bil genom hela Tyskland är ju ingen höjdare så i tänkte därför prova att ta biltåget från Narbonne till Hamburg. Om någon tror att detta milövänliga sätt att färdas är billigt så misstar ni er. Minst 10 000 ToR får man betala. Vi fick punga ut med 7000 enkel resa. 

Dagen för avfärd kom och vi skulle vara på plats för lastning vid middagstid eftersom lastningen skulle börja 13.30. Tåget skulle avgå 18.22 så nog var det rejäl incheckningstid. Nu var allt försenat så vi fick vänta fyra och en halv timma innan vi kunde köra ombord. Att det var 35 grader varmt och ingen skugga gjorde väntan lite jobbig eftersom förarna enligt reglerna inte fick lämna bilen. Visserligen meddelade man att de gjorde ett undantag, men det fick inte förarna veta för högtalarna funkade bara inomhus. 

Efter bara någon timma strejkade dryckesutomaten, men det var inte Deutche Bahns ansvar så det struntade man i. Dessutom meddelade man att serveringen på tåget skulle vara begränsad  grund av ett fel så det gällde att bunkra upp innan man steg ombord.

När vi steg ombord på tåget tappade Mateo sina solglasögon under tåget, vilket inte var så kul, men glädjen var desto större när jag kravlat under tåget och hämtat dom. Tågvagnarna var förmodligen från tyska järnvägens museum och oerhört obekväma. Tågvärdarna talade bara tyska, inte ett ord varken engelska eller franska på ett tåg som fraktar folk från Sydfrankrike till Hamburg. Tur att min fru talar tyska hjälpligt. 

Som alltid på tåg var det en akrobatisk övning att komma iordning för natten. Vi sov emellertid hyfsat, jag med öronproppar för det var väldigt många skenskarvar och växlar. Frukost serverades norr om Frankfurt och den var väl som man kan förvänta sig. Morgontoaletten blir ju ett äventyr i sig - det gäller att ha låga ambitioner. En designmässig underlighet är handfatet som är infällt under en hylla, vilket gör att man inte kan tvätta ansiktet om man inte vill stå på knä och sticka huvudet under hyllan. I annat fall hamnar allt vatten på fötterna. När man borstar tänderna får man långspotta in under hyllan för att träffa handfatet.

Eftersom det här var första gången vi använde biltåget var vi lite nyfikna. Det bli nog ingen andra gång. Dels är det snuskigt dyrt, nedslitet, inte särskilt rent och medioker service. Nu hade vi ju egen kupe eftersom vi var fyra, men man kan ju bara tänka sig hur det skulle vara att sambo med två till tre främlingar. För att undvika det måste man betala för hela kupen. 

Komforten var emellertid mitt största problem. Att sova på de stenhårda britsarna gick, men sitta klarade inte min rygg. Jag fick ligga ned större delen av resan eller sitta i lotusställning. Med smärtstillande tabletter tog jag mig till Hamburg. Resan blev kortare med hjälp av blomsterspelet, som jag vann tre gånger på raken, fast somliga försökte fuska. 

Nästa resa blir flyg och hyrbil i Sverige. Vi konstaterade att den tid vi fick vänta på lastning hade med råge räckt till hela resan med flyg till Sverige. Man får vara både rik och idealistisk för att välja tågalternativet framför andra färdmedel.

Stena Germanica från Kiel till Göteborg var en dröm jämfört med Deutche Bahn. Bra hytter, rent och snyggt och trevlig  personal. De enda bristerna var de vanliga i de flesta hotell. Den miljövänliga tvålautomaten strejkade och fri WiFi funkade bara fläckvis. Man börjar bli van vid den braskande reklamen om fritt Internet nu. När man påpekar att man inte får någon kontakt i rummet säger dom: "Vilket rum är ni i?" "806". "Ja, just i det rummet/våningen/flygeln har vi lite problem med täckningen". Oftast funkar det i korridoren utanför, men det är lite jobbigt att stå där.

I sanningens namn måste sägas att barnen tyckte resan var bra - inte ens väntan på pålastning klagade dom på. Alternativet att åka bil hade inte funkat, men väl flyg.

Att komma till Göteborg och leka med kusinen Hjalmar var en riktig höjdare.

måndag 12 augusti 2013

Konstigheter och trevligheter i tiden

Jag läser i bladet att man infört en ny lag i Kina som gör det straffbart att inte besöka sina föräldrar regelbundet – kanske något för den svenska åldringsvården. Vidare har en person i Tjeckien fått lov att ha en plastsil på huvudet på sitt ID-kort. Han tillhör nämligen den i Kansas bildade pastafariska tron som tillber det flygande spagettimonstret. Alla medlemmar av kyrkan måste bära en sil på huvudet till gudens ära. Kyrkan bildades i protest när Kansas lagstiftade om att alla delstatens skolor var tvingade att undervisa i Intelligent Design parallellt med Evolutionsläran. Lagen är numera borttagen men kyrkan består och har medlemmar över hela världen.

En märklig sak som ständigt påstår i Sverige och nästan aldrig ifrågasätt är att ungdomar numera är så oerhört mogna i jämförelse med förr i tiden. Man vill därför sänka rösträttsåldern till 16 år. Som släktforskare tycker jag detta påstående är lite märkligt. Bara för några generationer sedan ansågs man vara vuxen när man konfirmerade sig – dvs. vid 13 års ålder - och fick därmed bidra till familjens försörjning. Pojkarna fick ofta gå i lära eller ta ett arbete som dräng medan flickorna ofta skickades att tjäna som piga på någon gård långt från hemmet. För bara femtio år sedan var den stora drömmen att bli vuxen så fort som möjligt. Man tog vilket okvalificerat jobb som helst för att tjäna egna pengar och komma in på arbetsmarknaden. Om man utbildade sig så var det framför allt möjligheten till att få jobb som fick styra. Att bli känd, rik eller berömd var det få som ansåg vara realistiska mål i livet, men man kämpade ändå på efter sin bästa förmåga.

Detta skall jämföras med dagens curlade ungdomar som ända upp i 25-årsåldern lämnar tvätt hos mamma och hämtar djupfrysta matportioner veckovis. Man kan till och med höra familjefäder i 40-årsåldern som med stolthet påstår att de inte känner sig vuxna och det finns ingen anledning att ifrågasätta detta påstående. Man är inte mogen bara för att man kan hantera Internet och slå upp fakta med hjälp av Google som man sedan sprider som visdom till alla mindre vetande vuxna.

På den privata fronten är det hektiskt men väldigt trevligt med två barnbarn på besök. Kopian av Frodo Baggers svärd är färdigt med hjälp av mormor Annel och jag och Emiliano har just oljat hans slöjdkniv. Knivskaftet har ett parerskydd av älghorn och är i övrigt snidat i kärnvirke av sälg och rötad björk.

Dagarna är som sagt hektiska – intensiva baddagar i havet och vänners pool och Hamburger Martini Friday hos familjen Henderson – dock utan Martini för barnen. Nu är det bara några få dagar tills vi skall äntra biltåget i Narbonne för resa till Hamburg och Sverige.

Serien är ritad av Berglin och är hämtad från Svenska Dagbladet

torsdag 8 augusti 2013

Olika länder - skilda kulturer - olika beteenden

Jag läser att de privata svenska apoteken inte har tid att expediera och serva kunderna på rätt sätt. Man befarar slarv och felexpedieringar med allvarliga konsekvenser. Det låter jättetrist, men med kännedom om hur det är här i Frankrike måste det vara mer komplicerat än att de är privata.

Alla apotek jag känner till i vår närhet är privata och det finns massor. Det finns nästan ett dussin inom en 45 minuters resa. Det enda det finns fler av är bagerier, som också är små och privata. Lustigt nog blir man som svensk lite irriterad när man går på apoteket här också, men av motsatt orsak. Apoteket verkar vara dit man går för att ingående redogöra för sina sjukdomar och troligen också för att ventilera allehanda andra glädjeämnen och tråkigheter i livet. Man måste ha gott om tid och beväpna sig med tålamod för ett besök på apoteket. Tanterna – för det är mest tanter – står i evigheter och pokulerar med expediterna, som verkar ha all tid i världen för varje enskild kund.

Annars går träsvärdstillverkningen framåt, liksom knivslöjden. Det är lite nervöst att ha en aktiv 7-åring som zoomar omkring när man använder snickerimaskiner, men det gäller att se upp och vara koncentrerad så ordnar det sig. I morgon blir det spännande för då skall vi börja forma knivskaftet.

Jag tar tillfället i akt att lära ut lite arbetsmiljö också, som att man går ut i friska luften och använder handskar när man jobbar med epoxilim, samt att man använder hörselskydd när det bullrar och brummar. Det är nämligen mer än en normalbegåvad fransk hantverkare har fattat. Men – å andra sidan vänjer man sig ju vid bullret påstår dom. När man arbetat i bullrig miljö några år så hör man det inte längre och det är ju skönt. Det var faktiskt likadant i Sverige på början av 70-talet, men det gick man snabbt ifrån.

onsdag 7 augusti 2013

Hagel, solsken och träslöjd

I min hemstad Nora hade vi en något excentrisk sporthandlare när jag var i de nedre tonåren. Jag minns att jag vid ett tillfälle skulle köpa en ny ishockeypuck. Nu var dom slut men skulle komma in på torsdag. På håltimman från realskolan på torsdagen gick jag in för att köpa min puck och fick reda på att de redan var slutsålda. ”Redan”, sa jag förvånat – "och när kommer nästa sändning in". ”Va tusan”, sa handlaren vresigt.” Det är ingen idé att ta hem, dom köper ju bara slut på dom”.

Flera morgnar har jag nu gått ned till vår lokala affär i byn för att köpa croissanter. Fast jag varit där redan strax efter 8 på morgonen har de varit slutsålda. Idag blev jag lite irriterad och frågade hur det kom sig att de redan var slut. De tar slut redan före 8 varje morgon meddelade ägarinnan. Men varför tar ni inte hem fler då frågade jag surt. Det spelar ingen roll för dom tar slut ändå så det är ingen idé fick jag veta. Nog finns det smarta affärmän även nu för tiden och även i Frankrike.

Annars är dagarna fulla av aktiviteter med Mateo 7 och Emiliano 10. Stranden är ju höjdaren – inte för mig, men för dom. Igår besökte vi Carcassonne som är en obligatorisk attraktion. Attraktivt är det däremot inte att äta, men mormor Annels pizza idag slank ned med stor förtjusning, men så var varje pizzahalva specialkomponerad också och då kan det ju inte bli fel.

I övrigt har dagen ägnats åt slöjd. Ett träsvärd a la Frodo Baggeråt Mateo och en slöjdkniv till Emiliano som går i sin namnes fotspår och täljer figurer av allt trä som är löst hemma fast han inte behöver låsa in sig i snickerboa. Vi har också hunnit bygga nya delar i trä till den fina träbyggsats av Carcassonne som vi köpte i går. Dessutom har vi spelat Carcassonne och jag vann utan att fuska det minsta. 

Vi hade tur i går i Carcassonne eftersom några timmar efter vi  lämnat stället kom en gräslig hagelskur med hagel stora som tennisbollar. Bara några mil från oss åt alla håll har man haft liknande oväder, men vi har förskonats. Värst är det för bönderna som får vin, solrosor och majsskördar sönderslagna av haglet. Tegeltak krossas också av de stora projektilerna, liksom bilrutor och växthus. Hoppas mor och far har bättre väder i Paris.