Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

måndag 6 januari 2014

Djuren i vår by

Vi har hittat våra vänner grisarna igen. Ett nöje som min fru uppskattade mycket var att ta en promenad och ta med gamla brödrester att mata byns grisar med. Här nere går nämligen grisar fritt ute och bökar i promiskuösa och incestuösa flergenerationsgrupper. Det finns grisar i alla åldrar och man vet aldrig vem som är föräldrar till vem. Ibland lyckas en vildsvinsgalt forcera staketet och kan gör suggorna sin kur under en tid innan han återvänder till vildmarken. Våra svinuppfödare här nere är lite efterblivna – dom fattar inte hur rationell uppfödning a la Sverige och Danmark går till. Vår uppfödare har inte ens en datoriserad foderautomat. Grisarna får äta ekollon direkt från de låga eksnåren bäst dom vill, som tillägg till den serverade kosten. Dom menar att fritt bökande grisar som kan stoja och leka med varandra över generationsgränserna ger godare kött. Precis som om smaken på köttet skulle ha med någonting att göra. Vi svenskar vet ju ändå att man bara kan äta svenskproducerad mat och det är ju inte att undra på när man föder upp maten på så primitivt sätt i utlandet.

Jag har tidigare berättat om Viktoria, som troligen var en produkt av just en romans mellan en vild och en tam gris och var vår favorit. Kärleken var ömsesidigt för hon lystrade till sitt namn och kom alltid rusande först av alla så fort hon hörde min frus röst. En dag var alla grisar borta ur hagen, till inte bara vår, utan mångas sorg som hade grishagen som utflyktsmål för promenader. Under tiden fick vi trösta oss med tre getter och en höna som gick och skrotade en bit utanför byn och nu fick njuta av våra hushållrester.

För ett par dagar sedan pratade vi emellertid med en gammal man som var ute och markerade vildsvinsstråk inför jakten. Han berättade att grisarna visst finns kvar – dom var bara flyttade. Problemet var nämligen att grisarna blev stulna och uppätna där de var. De är nu flyttade till ett stort område bakom slottet dit det är svårt att nå och bara vi som bor i byn vet hur man tar sig dit. Att man får plocka svamp, förvildade oliver, vildsparris och fikon på allmän mark och druvor efter skörden är känt, men att plocka grisar och steka åt sig var väl att tolka den franska friheten lite väl liberalt tyckte svinuppfödaren.

Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel