Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

måndag 31 mars 2014

Vems ansvar är det att folk tänker fel?


Vi har haft lokalval i Frankrike. I Beziers, som är en av våra närmaste städer, fick Front National 42% av rösterna. Det är precis som i Sverige – de etablerade partierna står över vanliga människors problem, vilket gör att det finns ett utrymme för Marine Le Pen och Sverigedemokraterna att ta upp de frågor som folk oroar sig för. Precis som i Sverige, med SD, försöker man definiera ut FN, vilket gör att vanligt folk tycker att man definierar ut dom också. Hur vore det om de etablerade partierna i båda länderna började diskutera med folk om deras upplevda problem och erbjöd lösningar som är andra än de som de som dessa extrempartier erbjuder, vilka är skrämmande inhumana.

Kanske de svenska partierna skulle behöva lämna stockholmsperspektivet och ta sig an det som människor tycker är oroande och svårt. Om inte kommer Sverigedemokraterna att få samma framgångar som FN har i Frankrike. Det är inte särskilt smart att tala om de som röstar på SD som lågutbildade lågstatusmänniskor med rasistiska böjelser. Dels är det en grov generalisering, dels kan det hända att det blir sant om SD är det enda parti som tar upp frågor som ligger många nära. Det finns risk att människor ”köper” SD:s lösningar bara för att de känner igen deras påstådda prioriteringar. Problemet med dessa människor är ju att de har rösträtt trots vad Stureplanscentern, Miljöpartister i Stockholm och hela vänstern anser (OBS ironi) - och de andra partierna också förresten.

Detta är emellertid störst problem för Socialdemokraterna, eftersom dom dels inte vill ”fiska i grumligt vatten” genom att diskutera vissa frågor, dels vet att en stor del av deras väljare kommer att gå över till SD på grund av sin utsatta situation och för att de känner sig svikna av sitt parti. Jag förstår Socialdemokraterna så väl att de inte vet hur man tar upp kampen mot SD, för gör man det på fel sätt retar man upp många av de egna väljarna.

Socialistpartiet i Frankrike är de stora förlorarna i valet och det beror enligt alla analytiker, oavsett färg, på en enda sak – den socialistiske presidentens totala oärlighet och inkompetens. I Sverige kan man emellertid läsa en analys av den gamle socialdemokratiske skribenten Olle Svenning som skyller president Holland impopularitet på någon sorts komplott av de andra partierna i samverkan med industrin. Man kommer osökt att tänka på min gamle far som var aktiv socialdemokratisk politiker i hela sitt liv när han ironiskt påpekade att ”det är underligt att det inte finns en enda ohederlig och lat svensk arbetare”. Tydligen gäller det socialistiska presidenter också om man får tro vissa fundamentalister.

Vinjettbilden visar bilder på president Hollande när han körs av en säkerhetsvakt på scooter till sin senaste älskarinna.

söndag 30 mars 2014

Har ni upprättat ett grönt testamente ännu?


”Du kan väl byta glödlampan i Majolikalampan så är du snäll”, säger min fru. Lampan är gammalt arvegods och är ursprungligen gjord för fotogen och stearinljus. Numera finns tre glödlampor med liten fattning för dagligt bruk. Den trasiga lampan var en gammaldags glödtrådslampa som vi har haft kvar och den har suttit där under mycket lång tid. De två andra lamporna är fula klumpiga LED-lampor. Under en övergångstid har vi använt sk. lågenergilampor av kvicksilverhalogentyp, som inte bara är dyra utan också oerhört farliga för både människor och miljö om dom går sönder. Att en sådan lampa alltid höll kortare tid än de gamla hederliga glödtrådslamporna trots priset och texten på förpackningen var irriterande. Vi frågade i vår affär hur man gör om dom pajar efter kort tid. ”då får man komma tillbaka med den”, sa dom. Men hur visar man att det är just den lampan man köpt just då undrade vi, vilket vi inte fick något svar på.

Nu har vi som sagt de där missfostren till LED-lampor. Enligt förpackningen skall just den här lampan klara 50 000 av- och påslagningar eller 40 000 brinntimmar. Om vi slår på och av lampan en gång per dag håller den således i 55 år. Om vi använder den i genomsnitt 4 timmar per dygn håller den garanterat i 27 år, men det förutsätter att vi låter den brinna i ett sträck i fyra timmar. Om man är lite energimedveten så släcker och tänder man väl där man är och då kan man kanske få ned brinntiden till 2 timmar per dygn. Med den beräkningen så håller således lamporna sisådär 50 år eftersom man knäpper på och av lite oftare. När man som vi börjar närma oss 70 år verkar det vara en dålig investering att sätta in LED-lampor i hela huset, speciellt som dom kostar mellan 100 och 200 kronor styck. Man måste således börja tänka på till vem man skall testamentera sina glödlampor eftersom dom rent statistiskt sett borde ha mycket kvar att ge när vi tar ned skylten.

Nu är det inte detta som bekymrar mig utan snarare logiken i situationen – eller snarare bristen på logik. Vi vet genom historien att glödlampsindustrin har lagt ned stora forskningspengar på att försämra brinntiden hos traditionella glödlampor eftersom man inte fick sälja tillräckligt mycket. Vad får oss att tro att samma industri idag skulle nöja sig med att sälja en till två glödlampsbyten till världens medborgare under en livstid? Det skall bli väldigt spännande att se hur man tänker tjäna pengar när alla bytt sina gamla lampor mot LED-lampor. Kommer man att byta stigning på skruvfattningen till en miljövänligare gänga? Kommer man att genom överenskommelse mellan industrin och miljörörelsen att konstruera om alla armaturer så de gamla lamporna inte passar? Kommer man att forska fram nya rön som säger att våra barn blir sjuka om man inte byter ut de gamla lamporna mot nya än dyrare modeller? Kommer man att ta fram en lampa som bara går på ”grön el”? Kanske man gör en lampa som rapporterar direkt till Facebook när man slår på den (badrumsvåg finns redan av den typen)? Min fantasi räcker inte till, men en sak är jag övertygad om och det är att man inte tänker låta oss sitta lugnt med vår nyinköpta LED-lampa till dödagar och känna oss nöjda.

lördag 29 mars 2014

Betraktelser


Nu har vi varit i Sverige i två veckor och som vanligt haft bra väder. Visserligen var det två dagars blötsnö i Nora för mig, men det störde mig inte det minsta. Vistelsen har varit fantastisk. Att få uppleva de första veckorna med nya barnbarnet Nils var en upplevelse, liksom det var att ta med min 91-åriga mor på en 50 mils dagstripp tur och retur Nora – Stockholm för att hälsa på dottern Sara. Det var första längre bilresan för min mor i hennes nya friska liv efter att hon fått slut på 15 års medicinförgiftning.

Det spännande med att röra sig mellan kulturer är att man kan jämföra. Nu är jag funtad så att jag ständigt ser skillnader, speciellt de som är lite absurda. Det blir väldigt fragmentariskt, men jag vill ändå dela med mig.

Tänk er att någon i Sverige skulle ondgöra sig, på en generell nivå, över hur kvinnor behandlas i muslimska kulturer – en sådan generalisering skulle få hela PK-maffian att stå upp som en hen och kalla personen för islamofob om inte något ännu värre. Däremot går det bra för politiker och tyckare att i TV svepande påstå att alla Sydeuropéer behandlar sina djur illa och trattar i dom antibiotika och andra hälsofarliga saker, till skillnad från svenska bönder, vilka därför inte kan konkurrera. För mig som bor i Frankrike är det inget annat än fördomsfullt och dessutom lögn. Vi åt en fantastiskt välsmakande och saftig kyckling på Bryssels flygplats på ett vanligt snabbmatsställe – den kycklingen måste således vara importerad från Sverige. Vi fick också en lika god kyckling av dottern och svärsonen i Göteborg, men den hade gått och pickat ute och kostade nog lika mycket som en fransk kyckling och hade samma kvalitet. Fortsätt ni bara att köpa kycklingar för 19.90 kronor och klaga på att det är utlänningarnas fel som plågar sina djur om ni trivs med det och även om kycklingen smakar spånplatta.

Eftersom jag var i Sverige måste jag äta svenskt. Korv med mosbricka samt semla är absolut nödvändigt – dock inte på samma ställe. Jag kunde heller inte motstå det när, den av Mannerström övertagna, kulturkrogen Kometen i Göteborg serverade kokt bergtorsk med hackat ägg, smält smör, kokt potatis och färskriven pepparrot. Det var väldigt gott, som jag visste att det skulle vara, men snuskigt dyrt tyckte jag. Denna rätt med en mellanöl tappat i glas kostade 270 kronor. Det får man en dagen trerätters lunch på en enstjärnig (Michelin) fransk restaurang för. OK – det var värt det för en gångs skull.
En kul grej med Kometen är att den är genuin i alla delar. Det inräknar också serveringspersonalen. Det är inte den här unga fräcka moderna stilen som står där och utgjuter sig över rätterna utan att veta ett skvatt om varken mat eller vin. Nej här kör man den gamla stadhotellstilen där folk fick, med mössan i hand, försöka få fem assietter med två vita och en brun. Inget fjäsk här inte – passar det inte så …. Troligen är stilen kulturskyddad tillsammans med restaurangens helhet.

Något annat vi får i Sverige är utländskt vin – dvs. vin från annat än Frankrike, vilket inte finns i vårt nya hemland. Våra vänner bjuder alltid på ofranskt vin av hög kvalitet som vi njuter av. Det är därför en spännande upplevelse att komma hem från resan och korka upp en Corbières Boutenac 2009 från Grand Moulin. Jag förstår att våra svenska vinälskande vänner blir helt tagna. Vinet är nästan svart, doften slår emot en som en våg av bär och animaliska toner och det har en kraft i smaken som inte kan jämföras med mycket annat. Nu tycker ni jag tramsar, men där finns tobak, syltade bär och ändå gott om mjuka tanniner som ger karaktär. Man glömmer även smaker på ett par veckor. Om Systembolaget hade en extra överhylla ovanför den där det står ”kraftiga röda” skulle den reserveras för dessa viner – om dom köptes in av Systembolaget vill säga.

Dagen innan vi åkte hem fick vi samvetskval och insåg att vi nog inte borde ha besökt våra barn i Stockholm och Göteborg. TV-programmet Go Kväll (tror jag det hette) hade ett inslag om hur man skall förhålla sig till resande ur miljösynpunkt. Man skall inte flyga fick vi reda på – tåg och cykel var acceptabelt. Om man måste flyga skall man flyga med fulla plan, hur man nu påverkar det som kund. Så skall man inte mellanlanda heller så då får man väl kapa planet för miljöns skull. Så skulle man använda miljöcertifierade hotell. Eftersom jag är väl insatt i de självcertifieringsorgan som resebranschen och andra branscher använder vet jag att det oftast är bluff och båg. Däremot går det bra att åka ”all inclu” som det heter och utarma de lokala kulturerna och ta död på all lokal företagsamhet på resmålet. Men fri sprit till pappa och fri glass till barnen ursäktar allt - eller hur? Allra bäst, fick vi veta, var att miljökompensera genom att betala några hundra extra för resan till resebolaget, som dom sedan påstår sig använda till att plantera skog eller plantera vindkraftverk i Norrlands vackraste och mest orörda natur. Hur mycket av de kompensationspengarna som används till något nyttigt får väl var och en avgöra.

I samma program ”gör man om människor”. Varför diskuterar ingen mode- och kosmetikabranschen ur miljösynpunkt? Samma dag försökte min fru köpa ett klädesplagg i brunt, men det finns inte i år fick vi reda på. Man tar sig verkligen för pannan – vem tusan bestämmer att man inte får klä sig i brunt i år – och varför går folk med på det. En annan sak jag funderat på när det gäller mode är hur det kommer sig att Nordkoreas pojkdiktator har bildat frisyrmode för alla innemän numera. Det skall vara skalat på sidorna och en hög hårborste på toppen – gärna fläskkotlettsvarianten, som Jan Guillou så träffande kallar det. Min fru, som är bättre historiskt bevandrad än jag är, påpekar emellertid att det inte är Kim Jong Un som
kommit på frisyren – den var populär redan under kriget bland SS-officerare – så det så. Man har sina förebilder.

En annan liten chick nyhet på extremistfronten är att Ulf Ekman - grundaren av Livets Ord - blivit katolik. Påven lär vara lika glad som Jimmie Åkesson blir när en ny järnrörsliga ansluter sig till Sverigedemokraterna – han tycker han har nog av skandaler – påven alltså. En god vän som var skolkamrat med Ulf Ekman visste att berätta att Ulf Ekman var aktiv medlem i KPML under den gemensamma skoltiden. Så det kan blir – eller hur det alltid varit skall man kanske säga.

Klockan 23.33 samma dag: Verkligen överträffar det mesta - http://www.svd.se/kultur/kim-jong-uns-klipp-politik-for-bisarr-att-ta-in_3409772.svd

lördag 15 mars 2014

Du sköna nutid



Ibland inser man att Aldous Huxley hade en begränsad fantasi – eller kanske vi har blivit fullständigt avtrubbade. Jag läste om hans bok nyligen och den var ganska mesig med dagens mått mätt. Jag har berättat om den livförsäkring som vi tog ömsesidigt hos SEB-Trygg 2006. Jag har sagt upp den i protest eftersom för varje inbetalning skillnaden i premie för mig och min fru blir bara större och större till min nackdel, vilket är märkligt eftersom vi har helt identiska livssituationer bortsett från könet.

Jag ringde upp SEB-Trygg och meddelade mitt beslut och frågade om det inte var olagligt. Jodå – men inte för kontrakt som är skrivna innan lagen trädde i kraft fick jag till svar. Om lagen skall gälla måste man teckna om försäkringen och genomgå ny hälsoundersökning. Min fråga var givetvis om det inte hade varit god kundvård att meddela gamla kunder den möjligheten när den nya lagen kom. Han blev mig svaret skyldig.

Det var emellertid följebrevet till det ursprungliga kontraktet som jag inte reagerat på tidigare som skrämde mig. Där läser jag att försäkringsbolagen har begärt att få kräva genetisk test av försäkringstagarna vid tecknande av försäkring. Detta har regeringen motsatt sig delvis och man har tecknat ett avtal mot detta.

”Med genetisk undersökning menas:

1. Undersökning för att fastställa om en person har ett dominant ärftligt sjukdomsanlag som kommer att leda till sjukdom senare i livet (presymtomatisk genetisk undersökning)

2. Undersökning i syfte att granska friska människors arvsanlag för att beräkna sannolikheten av att en person kan komma att drabbas av sjukdom senare i livet (predikativ genetisk undersökning)

3. Undersökning för att påvisa eller utesluta att en person bär anlag för en ärftlig sjukdom som visar sig först i senare generationer.”
/citat ur följebrevet/

Försäkringsföreningen förbinder sig i avtalet att inte begära sådana undersökningar, fråga efter dem eller använda resultaten om de känner till dem.

Det skrämmande är emellertid att avtalet inte berör exempelvis barnförsäkring. I en särskild anmärkning pekar man också på att när det gäller vårdförsäkring skall alltid dessa frågor besvaras av försäkringstagaren.

2006 när jag bodde i Sverige reagerade jag inte på det här. Det var så självklart för mig som svensk att ”storebror” vill och har rätt att veta allt om mig och ”om man inte har något att dölja så är det ingen fara”. Efter att ha levt i Frankrike ett antal år, där inställningen till personlig integritet är helt annorlunda, förfäras jag. I Frankrike är det enligt lag förbjudet för försäkringsbolagen att kräva hälsodeklaration av kunden vid tecknande av sjukförsäkring. Man får vidare inte kräva insyn i sjukjournaler. Resonemanget är att om försäkringsbolagen skulle tillåtas sovra med sådana metoder skulle ju bara friska personer kunna försäkra sig och då hamnar man ju i en orimlig situation där idealet blir att försäkringsbolagen aldrig behöver betala ut ersättning och staten får ta hand om alla som behöver vård.

När jag berättade detta för tjänstemannen på SEB-Trygg var hans reaktion precis så. Han tyckte att det var orimligt att man skulle ge samma villkor till och tvingas ta emot kunder som man visste kunde riskera att bli sjuka. Troligen skulle väl idealet vara att de som trots att de passerar alla tester och ändå blir sjuka inte får någon ersättning. Det är ju uppenbart att de lämnat felaktiga uppgifter eftersom dom insjuknat.

Jag kan bara konstatera att man får väldigt ändrade värderingar när man lever och vistas i andra länder och andra kulturer under en tid. Men - å andra sidan har ju Sverige en ärorik historia av att tillsammans med nazityskland vara ledande inom rasbiologisk forskning under Statens Institut för Rasbiologi vid Uppsala Universitet, vilket försiggick under nytt namn långt in i vår tid.

På den tiden kunde man använda forskningsrönen för att sterilisera de som inte uppfyllde kraven på att vara en perfekt individ. Det som genetiken nu gör möjligt för samma andas män och kvinnor hade varit en "våt dröm" på den tiden. Det är ju självklart för dessa nya tänkare att människor som haft den dåliga smaken att välja fel föräldrar måste få stå sitt kast.

Det låg mer i det än man kunde ana när min gamle rektor alias Ludvigo Hagvaldo i Skoga myntade följande: "Vi får aldrig ett jämlikt samhälle förrän barn fritt kan välja sina föräldrar".

fredag 7 mars 2014

Vi hade tur med vädret också

Vi har en tradition i familjen att bjuda på bubbel med tillbehör på sängen på födelsedagen. Nu har jag aldrig gillat smulor i sängen så jag väntar gärna tills jag sitter vid frukostbordet. Kram av hustrun, lite sång och blommor har jag däremot inget emot i sängen. Jag förstår att min fru tycker det är ganska bra också eftersom man faktiskt måste gå upp ganska mycket tidigare för att förbereda sängservering. Nu fixas allt i köket medan jag vaknar i duschen.

Att jag får blommor är väldigt ovanligt i Frankrike – man ger inte gärna blommor till män. Fleuristen vi handlar av är så förvånad över den svenska vanan. Min fru frågade om han aldrig får blommor av sin fru, vilket han förnekade, främst för att hans partner är man, men han får inga blommor av honom heller berättade han.

Nåja, nyduschad och på plats vid frukostbordet fick jag både god champagne, hembakt tårta, kaffe och toast med västkustskt stuk – det betyder frysta svenska räkor från IKEA, forellrom och dill, vilket är så bra det går att fixa i Frankrike i brist på rätt grejor. Varken jag eller katten äter andra räkor än svenska. Det var väldigt gott och så var tårtan, men min fru var inte riktigt nöjd med bottnarna. Presenter fick jag också.

En annan tradition är att vi äter lunch med våra gamla vänner och grannar, men i år är en av damerna lite krasslig så det får vänta till senare. Min fru och jag provade emellertid en restaurang i Leucate som just fått en stjärna i Guide Michelin - Klim & Ko - och maten var fantastisk, men det var lite annat som dom nog får träna lite på, men det får ni läsa om på min restaurangblogg. Efter tre timmar med fem rätters lunch och tillhörande vinpaket var jag inte riktig i form att köra hem så det slapp jag. Min fru, som avstod vinpaket, tog hand om det.

Restaurangen ligger väldigt vackert vid havet uppe på bergskammen precis vid fyren och resan dit och hem är en fin utflykt. Väl hemma fick jag vittja brevlådan, mail-boxen, Facebooken och Stayfriendsen samt telefonsvararen där det väntade trevliga grattis från familj, vänner och gamla skol- och ungdomskamrater. Nog är det fantastiskt med ny teknik även om man kan bli lite trött på det ibland – dock inte på ”fylledagen”.

Det dröjde inte länge innan damerna i grannhuset kom in till oss på den franska varianten av eftermiddagskaffe, dvs. champagne med endera sött eller salt till. Min fru hade byggt om, den i hennes tycke, misslyckade tårtan och jag måste erkänna att den blev avsevärt bättre. Det tyckte även damerna så nästan allt gick åt.

Kvällen förflöt i stillhet eftersom jag kände mig som en boaorm. Idag är det fortfarande strålande väder – 18 grader i skuggan, strålande sol och vindstilla. Dom hotar med att det skall hålla på fram till minst den 20:e. Blåregnet har stora knoppar, mandel och körsbär blommar, fåren lammar och katterna är oroliga – VÅR! Vi åt därför lunch på terrassen för första gången i år och så gjorde katten, som älskar det.
Gadgeten innehöll ett fel