Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

söndag 18 maj 2014

Två dagar i Spanien



Det är förvånande hur mycket man hinner på två dagar. Tillsammans med vännen Eva åkte vi ned till Costa Brava i Spanien som verkligen är trevlig när det inte är turistsäsong. Tjejerna hade planerat allt inklusive övernattning och var vi skulle äta. Det kändes för mig som söndagsskolans resa mot okänt mål, som vi gjorde varje sommar på flaket till cementgjuteriägarens lövade lastbil. Skillnaden var bara att i söndagsskolan var det okända målet alltid detsamma, dvs. till en missionsförbundsfamilj tillika elektrikerföretagare som hade en vacker gård mellan Järnboås och Hjulsjö.

Den här gången var det mer oförutsägbart, något bekvämare och avsevärt mer spännande, men började tråkigt nog i regn och blåst. Det verkade emellertid som om det ljusnade söder om Pyrenéerna – dom hade lovat det i alla fall sa damerna. Jag körde och fick direktiv allt eftersom.

När vi ändå åkte in i Jonquiera - Spaniens svar på Charlottenberg i kombination med Tijuana - för att tanka spansk superdiesel tyckte damerna att vi skulle testa den nya gigantiska ”outletten” – heter det så? Det var en orgie i skoaffärer och annat för damer och bara någon enstaka affär som en man kan finna förstrött intresse i. Min stillsamma reflektion är att trots det upprörande förhållandet att kvinnor har lägre lön än män måste det ändå finnas någon klurig fördelningsfunktion i samhället. Varför skulle annars 95 % av alla affärer i alla städer vända sig till kvinnliga köpare? Hur som helst lyckades jag, under mitt ensamma strövande i denna köphelgedom, finna en affär som hade en liten herravdelning där jag köpte en riktig snygg sportjacka till halva priset. Eftersom jag inte deltagit i planeringen av resan och kanske inte varit tillräckligt uppmärksam, hade jag nämligen bara utrustat mig med linnekavaj så jag frös rejält i småregnet och blåsten.

Första planerade målet blev Begur där vi nog skulle äta lunch om inte allt varit stängt. Det var så på tisdagar fick vi veta. En snäll restaurangdam berättade emellertid för min fru att det fanns en riktigt bra och inte alltför dyr restaurang nere vid havet i Llafranc. Det var ingen överdrift! Vi kom till det utsökta hotellet/restaurangen Casamar som var en kulinarisk höjdare, men så hade dom fått två knivar och gafflar samt en stjärna i Guide Michelin också. Vad vi åt där får ni läsa om på restaurangbloggen. Medan vi åt vår lunch passade solen på att komma tillbaka och stannade kvar resten av tiden.

Vårt mål för natten var Palafrugell där också en bra restaurang var utsedd och hotell bokat. Hotellet hette Arrels d’Empoda och var ett spillrans nytt lägenhetshotell. Vi fick en fin lägenhet med två sovrum, samt vardagsrum med minikök och balkong för totalt 98 euro inklusive inomhus parkering. Det fanns fem sängplatser totalt och standarden var mycket hög. På morgonen kunde man köpa frukost i deras bar för en väldigt låg kostnad. Till centrum var det 10 minuters promenad.

Så var det maten. Restaurangen vi skulle äta på var stängd på tisdagar, men vi hittade en annan som såg bra ut som skulle vara öppen alla dagar – trodde vi. Det var den inte. Där strövade vi omkring och såg den ena snabbmatsrestaurangen efter den andra med fotograferad mat utanför och plastmöbler inomhus. Det var inte vad vi bespetsat oss på. En vänlig dam som vi frågade kunde emellertid berätta att det fanns två bra tapasrestauranger vid kyrkan. Vid den första möttes vi av skrålande öldrickande engelsktalade turister i en fullsatt lokal så det kändes inte så avkopplande. Runt hörnet fanns emellertid en liten restaurang med det obskyra namnet KøSa bistrõ och där möttes vi av en trivsam miljö och gäster som bara talade katalanska och uppenbarligen var där för att äta. Det verkade mer genuint och det var det också. Maten var mycket bra och servicen likaså, men återigen får ni läsa om det på restaurangbloggen.

Dagen efter åkte vi till en gammal bekant, nämligen Platja d'Aro där vi alla tre var för några år sedan. Vårt första uppdrag blev att köpa god olivolja och några flaskor lokalt vin att ta med hem. Sedan blev det shopping för somliga av oss och det gavs rikliga tillfällen för främst skoinköp.

Ett givet besök som intresserade mig mer var restaurang Don Eduardo nere på stranden som vi lärde oss uppskatta vid vårt förra besök. Grillad färsk sjötunga var ”inte så dj-a misslyckat”, som vi örebroare brukar uttrycka oss när något är riktigt gott.

Återresan till Frankrike gick bra – man hinner med en del på bara två dagar om det inte är alltför långt att åka och det tar ju bara ett par timmar till Costa Brava.
Skicka en kommentar
Gadgeten innehöll ett fel