Bloggen handlar om livet som svensk pensionär i Frankrike. Mest glädjeämnen, upplevelser, funderingar och åsikter. Jämförelse mellan Sverige och Frankrike, ofta i kåseriets form.

Platsen heter Boutenac och ligger i departementet Aude i Languedoc nära Narbonne vid Medelhavet med ett milt mestadels soligt klimat och mängder av goda viner och fantastisk mat.

Vi gör en bok av våra bilder varje år

torsdag 27 oktober 2016

Folkviljan



Jag har insett att jag har en annorlunda uppfattning om demokrati än vad många andra har och utifrån min syn så är demokratin i stor fara – kanske till och med förlegad i den betydelse många ger den - om inget omfattande görs för att återupprätta den.

Grundat på möten med människor och det jag läser om debatten i medierna så anser jag att de flesta ser demokrati som en uppsättning spelregler. Om dessa spelregler uppfylls så har vi demokrati oavsett vad som kommer ut av det. Att Hitler kom till makten genom demokratiska val är således demokrati, om ett arabland genom allmänna val inför sharialagar så är det demokrati och om Donald Trump blir president i USA så är det ett utslag av ett fungerande demokratiskt system. Jag har större krav på det jag kallar demokrati. Jag ser spelreglerna bara som ett nödvändigt, men inte tillräckligt, redskap för att uppnå demokrati. Eftersom jag är inbiten pragmatiker så anser jag att man bara kan bedöma godheter/kvalitet utifrån resultatet – inte varken utifrån goda målsättningar eller välutvecklade metoder/regler. Demokrati är för mig ett system där människor har tillgång till de grundläggande fri- och rättigheterna och behandlas lika enligt lagen, samt ett antal andra kvaliteter som hör till ett samhälle som har respekt för alla individer och alla individer har respekt för de gemensamma reglerna. Om de regler och resurser samhället ställer till förfogande inte uppfyller detta så anser jag inte att det är en fungerande demokrati oavsett om man har ”demokratiska” val eller ej.

Samtidigt upprörs jag av de allt oftare förekommande – och underligt nog prisade - debattörerna idag som vill avskaffa såväl det fria ordet som den fria rösträtten för personer som ”tycker fel” vad gäller deras egna hjärtefrågor. Denna typ av fascistiska tankar kan man få läsa från såväl fundamentalistiska feminister, som från miljökämpar och religiösa fanatiker – det förekommer både på höger och på vänsterkanten. De senaste två exemplen var just från en ung feminist respektive från Sverigemokraterna – de hade lite olika åsikter om vad som var ”rätt tänk” dock. Många länder har antagit denna metod för att försäkra sig om att medborgarna ”tänker rätt” – ofta med motiveringen att hålla extrema och samhällsfarliga krafter i schack. En diplomat och kinakännare sa i Sveriges radio härom morgonen att fria val, fri press och ett fritt Internet i Kina troligen skulle resultera i en regim som vi inte ens kan föreställa oss hur hemsk den skulle vara.

För de mest inbitna rationalistiska formalisterna är det enda kravet för att ett samhälle skall få kalla sig demokrati att man har allmänna val – oavsett hur och vad man väljer. Det var nog en gång en ganska bra utgångspunkt, men det är det inte längre. Jag har skrivit om det tidigare, men det tål att upprepas. Förr fanns det ett visst ”stollefilter” vad gäller information, som gjorde att de flesta hade en ganska bra uppfattning om vad de röstade på. Dessutom ljög inte politikerna så till den milda grad förr i tiden. Inte heller tog de så lätt på principerna – åtminstone inte vad vi fick reda på. Man kan kanske sammanfatta det som att politikerna dels var ärligare förr, dels hade en större respekt för sina väljare och dessutom hade den underliga uppfattningen att väljarna kunde tänka själv.

Jag har diskuterat med engelsmän och där är problemet att en majoritet av media som styrs av Rupert Murdoch sprider desinformation av det slag som vi måste söka oss till Avpixlat, Flashback och liknade nätsajter för att finna i Sverige. Om det nu är media eller obskyra desinformationssajter på Internet som sprider lögner så är det ett demokratiskt problem. Valresultatet i UK angående Brexit grundade sig i stor utsträckning på lögner spridda av Murdochmedia. Oerhört många ångrar sig idag när de insett hur det är. Donald Trump’s popularitet grundar sig i stort på desinformation och lögner som sprids via Internet. President Erdogan i Turkiet gör utrensningar med motiveringen att folket kräver det och han måste respektera demokratin. Samtidigt finns det misstankar om att han själv kan ligga bakom den kupp som han stödjer sina åtgärder på. Vi ser i Sverige dagligen hur Sverigedemokraterna sprider lögner och berättar om påhittade incidenter via Internet.

Frågorna är då följande: Är det ett demokratisk val om de som röstar i stor utsträckning grundar sitt val på lögner och desinformation? Är det verkligen folkets genuina vilja som kommer till tals i ett sådant val? Blir verkligen resultatet ett utslag av demokrati där människors och samhällets bästa står i fokus?

Nästa fråga är hur det demokratiska samhället bör bemöta detta. Mitt svar är att man bör bemöta det med motbilder – genom massiv information där varje överdrift, lögn, förtigande och desinformation omedelbart avslöjas. Dessutom med stor öppenhet där alla fakta redovisas även om de är problematiska och pekar på problem eller till och med går emot den idealiserade världsbild som vi önskar vore sann. Detta får människor att tro och inse att samhällets styrande är medvetna om problemen, ser konflikterna och har en strategi för att lösa dem.

Hur bemöter då det svenska samhället detta? Jo - med förtigande, vinkling, friserande av obekväma fakta, utstötning och förnekande av problem som varje människa kan se och uppleva i sin vardag. Det vill säga att samhället använder samma metod som nättrollen och desinformatörerna. Detta resulterar i att människor inser, eller åtminstone uppfattar det som, att alla ljuger eller förtiger så man kan lika väl lita på Avpixlat, Donald Trump, Sverigedemokraterna eller något annat som göder ens egna fördomar, som på regeringen och de stora tidningarna och Sveriges Radio.

Hur kan det då ha blivit så här? Jag tror att det beror på att såväl politiker som media har en väldigt låg tanke om vanliga människors förmåga att tänka själv och ta rationella beslut grundade på fakta. Människor måste undanhållas information och fakta för att sedan vägledas, undervisas och i värsta fall indoktrineras för att tänka rätt. Vi har på senare tid hört detta från Utbildningsradions ledning och den nya trenden hos landets museer är att de skall vara ett led i denna indoktrineringskampanj. Visst det finns många faktaresistenta, rättshaverister och andra som gärna tror på allt som går emot etablissemanget, men ingen skall få mig att tro att det är en särskilt stor grupp om man gör sig besvär att föra en hederlig debatt.

Resultatet blir att folket i demokratiska val röstar fram Sverigedemokraterna och andra obskyra partier, som säger saker som andra förtiger, men som samtidigt föreslår lösningar som är så motbjudande att de inte kan rymmas inom min uppfattning om demokrati. Men – om de bara kommer till makten genom demokratiska val så är allt gott och väl verkar en del tycka. Andra förespråkar inskränkning av rösträtt och yttrandefrihet, som lösning på problemet.

Jag tycker att det demokratiska samhället måste börja respektera människors förmåga till sunt förnuft och logiskt tänkande och ge dem öppen information om hur det förhåller sig – även om det är obehagliga fakta. Om man har goda intentioner måste man ju kunna förklara även det svåra – annars har man problem.

Ett demokratisk val anser jag är när människor utifrån seriöst och korrekt presenterade fakta gör sitt eget val utifrån sin ideologi och utifrån vilket parti man anser kan handskas med den förekommande situationen på bästa sätt. Inte utifrån vilken falang som ljuger bäst. Några kommer givetvis att göra val utifrån extrema odemokratiska värderingar, men så är det ju och att inse det är att ha ett demokratiskt sinnelag. Val grundade på desinformation och lögner speglar inte folkviljan även om medborgarna råkar ha lagt sin röst grundat på denna information. Att kalla detta demokrati är rationalistiskt, bekvämt och verklighetsfrånvänt. Det måste vara samhällets ansvar att bemöta detta nya hot mot demokratin med ärlighet, fullödiga motiveringar och öppenhet med alla faktaunderlag.

lördag 1 oktober 2016

Sverigeresan del IV – Göteborg


Från Dalarna körde vi genom Värmland via Lidköping till Göteborg. Givetvis var vi tvungna att stanna till vid det intressanta bruket Långban utanför Filipstad, som var John Erikssons födelseplats. För oss svenskar är ju John Erikssons insatser i amerikanska inbördeskriget välkända, liksom att han uppfann den moderna propellern och konstruerade kanonbåten Monitor. Våra amerikanska vänner – trots att de är mycket allmänbildade - kände inte till någondera, men tyckte det var mycket intressant att besöka Monitormuséet och lära sig att en svensk hade gjorde en insats i kriget. Långban är en intressant miljö från Bergslagens storhetstid. Dessutom hade de utmärkt kaffe med dopp och en trevlig antikbod, samt flera museala miljöer att besöka, så det blev en längre paus.

Eftersom det är ganska långt från Dalarna till Göteborg hade vi bestämt att stanna över natten i Lidköping och besöka Läckö slott. Det fanns en tanke i det eftersom vi alla besökt vår närbelägna by Caunes Minervois där Pontus de la Gardie lär ha bott i huset som nu är en restaurang och där vi firade en av vännernas 70-årsdag. Gatan upp till restaurangen är till och med namngiven efter Pontus. Familjen de la Gardie blev ju oerhört framgångsrika och ofantligt rika väl komna till Sverige. Så rika och berömda att de ansåg sig behöva konstruera en påhittad stamtavla som visade att de redan i Frankrike var av adlig släkt. Det tros emellertid vara så att de var en borgarsläkt som härstammade från den lilla byn La Gardie nära Carcassonne – därav namnet i Sverige. Enligt Sveriges adelskalender lär den äldste anfadern vara köpmannen Jacques Scoperier från just Languedoc.

Pontus son Jacob de la Gardie var ägare av Läckö slott - greve och fältherre - och utkämpade flera framgångsrika slag i Ryssland tillsammans med polskfientliga ryssar. Det resulterade i att ryssarna ville ha prins Gustaf Adolf (den VI:e) som tsar över Ryssland, men när han sedan blev kung ansåg man att hans bror Karl Filip var lämplig kandidat till tronen. Änkedrottningen Kristina ville emellertid inte släppa iväg den tonårige sonen på sådana äventyr så ryssarna tröttnade och enades i stället om att välja en tsar ur huset Romanov. Där fick vi också en indirekt länk mellan Lidköping och Filipstad som ju är uppkallat efter Carl Filip.

I Göteborg – vår gamla hemstad innan vi flyttade till Frankrike – finns mycket att visa våra gäster. Dessutom bor en av döttrarna med familj där. Marstrand och vägen dit är en upplevelse för en utlänning, för att inte tala om en resa med Styrsöbåtarna i södra skärgården. Eftersom vi dessutom hade vackert väder så kunde det knappas bli bättre. Båtresan gick till sista bryggan på Vrångö och därifrån vandrade vi till andra sidan ön där man hade en mycket rustik restaurang – eller snarare ett skjul - men med fantastisk hemrökt fisk, vin och öl. Det var nog en av de mer minnesvärda och genuina restaurangmåltiderna under resan. Detta till skillnad mot en betydligt mer pretentiöst presenterad, men knappast bra, måltid på Villa Maritim på Marstrand.

Göteborgs konstmuseum är något alla våra gäster tycker är intressant och Fürstenbergska galleriet med sitt Carl Larssonrum slöt cirkeln till besöket i Sundborn. En fin sak i Göteborg är att en löst biljett till ett museum gäller på samtliga andra under hela året. De andra gick därför också på Stadsmuséet för att se på långbåten, som emellertid var i stort behov av restaurering platt som den var. Själv hann jag fika med en gammal forskarvän – Thomas.

Göteborg bjöd emellertid på några besvikelser – vi hade utlovat ärtor med fläsk på Park Aveny, men de har slutat servera det för gott och Mannerström hade inte börjat för året. Den göteborgska kuriositeten halv special, som består av kokt prinskorv i bröd med äkta mos och räksallad, helst nedskjöljt med Pucko hann vi inte heller med – lika bra var väl det kanske. Man vet inte vilka kulturella prövningar man kan låta sina vänner genomlida.

Som sig bör i Göteborg åt vi jättebaljan med färska räkor och en annan balja med havskräftor hemma hos Per, Johanna, Hjalmar och Nils. Allt inhandlat, som sig bör, på Olskrokstorget. Har man inte smakar svenska räkor har man inte varit på den svenska Västkusten. När jag tänker efter missade vi ju också ett besök i Feskekôrka – trist.



Nästa anhalt på vår resa blir Jönköping med omnejd, som blir den sista innan vi återvänder till Skavsta för hemresa.
Gadgeten innehöll ett fel